Angelas dagbok: februari 2005 Archives

« januari 2005 | Huvudsidan | mars 2005 »

27 februari 2005

I flera dagar nu

HAR JAG VARIT PÅ VÄG TILL GYMET.... I dag kom jag mig till sist för! Fattar inte varför man ska behöva gå igenom livet som åkte man berg o dalbana?
Hela förbaskade hösten har det varit kul nästan varje gång och även om det funnits dagar som varit mindre roliga, för det har det givetvis, så har jag i alla fall pallrat mig dit. Gjort min träning och åkt hem med en gnutta stolthet över att det faktiskt blev av trots motigheten.

I fredags hade jag som vanligt packat väskan och planen var att jag skulle åka efter jobbet. Icke då! Jag hade inte det minsta svårt att övertala mig själv att strunta i gymet och åka hem och slappa i soffan. Jag tar det på lördagmorgon - jovisst och varje julafton så kommer tomten till alla snälla barn....

Inget på lördagen heller alltså. Kunde inte för mitt liv förmå mig till att ens sticka näsan utanför dörren trots strålande sol. Nä, jag låg på soffan och gjorde mest ingenting hela förbaskade lördagen.
På kvällen kom straffet, jag kunde inte sitta still på grund av kryp i benen och inte heller avsluta TV-kvällen på annat sätt än att smälla i mig inte mindre än 4 Madopark för att få benet still så att jag åtminstone kunde sova sedan.
Detta var säkert ett straffet för att jag varit så inihelvetes inaktiv!

I morse började jag igen tveka över om jag verkligen skulle åka. Woffegubben, som värmt upp bilen för andra dagen i rad för min avfärd till gymet, undrade lite försynt om jag skulle åka i dag? Ja, det är klart att jag ska svarade jag jätteövertygad i svarstonen men inte inombords.

Nåväl, till sist kom jag i väg. Det var väldigt lite folk till en början och ganska skönt faktiskt. Åtminstone när man är lite vissen och inte är det minsta social.
Jag körde 30 minuter uppvärmning i roddmaskinen som för övrigt förtäljde för mig att på den tiden och med den kraften jag hade så small det av 315 kallorier. Fan trot!
Sedan blev det 1 timma styrka av överkroppen.
Avslutade med 90 minuters motion på crosstrainern. Ja, sedan återstod bara dusch och hemfärd.

Woffegubben har pysslat med att slipa trösklarna i dag. Trösklarna som gränsar till de rum vi lagt parkett i. Alltså till sovrum, mitt arbetsrum och gästrummet. Det har inte blivit av så det var på tiden att trösklarna fick bli lite snygga när nu golven är så tjusiga. Sedan ska det på lite lack och dom blir som nya!

Jag har en jättehög med tvätt som ska tas omhand och vi bör väl få oss lite middagsmat i magen så småningom, men för övrigt blir det inga stora projekt som påbörjas. Vi pratar om att eventuellt simma i morgon vilket vi inte gjort de senaste två veckorna!!
Hur kan man bli så här slapp och likgiltig?

Skrivet av Angela Müller den 27 februari 2005 15:02 | Kommentarer (7) | Permalink

24 februari 2005

Inte så många fler i dag

ORD DÅ ALLTSÅ... På jobbet var det lite struligt hela förmiddagen men detaljerna spar vi så slipper jag gå igenom hela härligheten igen ;-(
Resten av dagen har ägnats åt möte, jobbigt men givande.

När vi slutade tog vi en sväng till Ikea för Woffegubben ville köpa en vägghylla till av den sort vi redan har i vardagsrummet. Tanken var att vi skulle göra detta på lördag men då föreslog snillet (jag) att det måste vara snabbare och effektivare att göra det i dag, en torsdagkväll innan lön, än på lördag då alla är lediga (eller i alla fall många) samt har fått lön.
Sagt och gjort. På Ikea gick det jättesnabbt eftersom vi visste vad vi skulle ha och det som tog längst tid var faktiskt fikastunden vi kostade på oss. Det händer inte så ofta men det smakade gott med lite fika.

I morgon blir det besök hos en kär arbetskamrat som är hemma och sjukskriven sedan en längre tid på grund av höftoperation. Det ska bli roligt och jag tror hon uppskattar det. Efter det blir det fackliga förhandlingar från 16.00 men det är ju fredag ;-)

För övrigt har jag lagat morgondagens lunch till Woffegubben som får äta ensam, eller rättare sagt utan mig, då besöket av vår arbetskamrat kommer att gå av stapeln under den tiden. Annars är det faktiskt så illa att det händer inte så mycket. Jag tycker att det blir inte så mycket annat än arbete, mat och sömn. Hoppas det vänder snart annars slutar det nog med att jag blir galen. Vi har en kyla, mest på grund av en isande vind, som mer erinrar om Sibirien är Göteborg med omnejd.

Jag vill ha värme och trädgårdsarbete, husvagn och trevligt umgänge, varma soliga dagar och en längtan hem just på grund av det för att slita hund en stund i trädgården och sedan sitta på altanen och vägra att gå lägga sig för att inte missa en minut av ljuset och känslan..... Ja, jisses ta oss dit snart! Och när vi väl är där så låt tiden stanna!

Skrivet av Angela Müller den 24 februari 2005 20:02 | Kommentarer (2) | Permalink

23 februari 2005

Orden är slut - igen!

JA, VAD SKA JAG SKRIVA I DAG DÅ? Jag skrev inget i går och jag har inget att skriva i dag. Jo, vi har varit på banken och skrivit om ett av våra tre huslån...hur himla spännande är det att läsa om på en skala?

Efter banken var jag på gymet och gjorde en halv ansträngning...30 minuter uppvärmning på löpbandet och 60 minuter styrka, underkropp. Någon motion hade jag överhuvud taget inte lust med så jag åkte helt sonika hem.

Något suger musten ur mig men jag vet inte vad??

Skrivet av Angela Müller den 23 februari 2005 20:02 | Kommentarer (2) | Permalink

21 februari 2005

Inget nytt under solen

INGET AV SPÄNNING HAR HÄNT denna måndag. Jag åkte själv i dag till jobbet eftersom Woffegubben var ledig. Har suttit på kurs mest hela dagen för att lära mig att tagga annonser - hur himla upphetsande som helst ;-(

Efter jobbet blev det gym som vanligt:

30 minuters uppvärmning i roddmaskinen.
60 minuter styrka av överkroppen.
60 minuter motion i crosstrainern.

Och väl hemma nästan en hel påse salta jordnötter och hur bra är det på en skala???
För övrigt har jag bara kokat lite spagetti för morgondagens lunch. Nu ska jag hoppa in i duschen innan sängen ropar sig hes efter mig :-)

Skrivet av Angela Müller den 21 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | Permalink

20 februari 2005

Phew, det var jobbigt!

HOPPAS FÖR GUDS SKULL han adrig mer för sig att ta i sär hela soffåbäket! Trodde aldrig vi skulle få ihop den igen med mindre än att vi tog hit en "möbelmontör" om det nu finns dylika!?
Inte för att det inte behövdes en rejäl rengöring under och bakom men nästa gång får vi nog lösa det på annat sätt. Eftersom soffan är som ett U så är den också i fem delar, två hörnen, två korta rakor och en längre. Delarna hakas i varandra och det låter ju enkelt...det var det inte! När vi köpte soffan ingick det givetvis montering och då var ingen av oss inblandade. Nåväl, nu är soffåbäket ihopsatt, det är rent under och bakom samt att familjefriden börjar lägga sig igen.

Nej, någon stryktvätt blev inte struken i dag men å andra sidan låg jag två timmar och sågade timmerstockar på min soffa (som tur var den i helt skick och inte isärplockad) vilket inte var fy skam. Sedan lagade jag middag i två varianter. Köttfärsröra att användas som traditionell köttfärssås och som fyllning i pitabröd. Den ena varianten var av traditionell nötfärs och den andra gjorde jag med kycklingfärs. Lite spännande då det är första gången jag använt färs av kyckling. Annars brukar jag ha quornfärs för min del. Det smakade fantastiskt gott och det var inte sista gången jag använde det. Kan utan tvekan se flera användningsområden.
I dag åt vi röran med pitabröd och det var inte fy skam. Sämre har jag smakat. Då har jag visserligen mängder med annat gott i som paprika i tre färger, svamp, purjolök och vitlök, kinakål samt gurka och krossade tomater med chili. Med andra ord ett helvetiskt skärande innan man kan börja med själva såsen. Det är väl därför jag inte gör det så ofta!

Nu surrar sista omgången tvätt i tumlaren och sedan ska Woffegubben bjuda på Irish Coffe igen. Inte helt fel om man säger så. Så mycket mer blir det nog inte denna dag. Snart brölar klockan och vill att man ska stiga upp - åtminstone jag. Woffegubben är ledig i morgon då han jobbade i lördags.

Jag konstaterar som så många gånger förut att helgen går fort, alldeles för fort!

Skrivet av Angela Müller den 20 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | TrackBack | Permalink

En söndag på gymet

STEG UPP SÅ ATT JAG skulle kunna var på gymet precis när dom öppnar men så blev det inte. Linserna bråkade, eller rättare sagt högerlinsen, genom att skava hur jag än satte in den. Till slut nöjde jag mig med att den satt någorlunda. Förmodligen har jag lyckats skada den på något sätt.

Nåväl, gymet var det ja. Jo, jag hade ambitionen att träna underkroppen i dag eftersom jag körde den övre delen i går. Så blev det också.

15 minuters uppvärmning i roddmaskinen.
60 minuter styrka.
60 minuter motion i crosstrainern.

Det är strålande fint väder ute så egentligen borde man ta en liten promenad var vad jag tänkte på väg hem från gymet. Men när jag kom hem hade Woffegubben dragit igång värsta städningen genomo att ta isär hela vårt stora schabrak till soffa i sina beståndsdelar för att kunna komma under och bakom med snabeljohan. Nåja, ingen blir gladare än jag när huset är städat och jag har tvätt som ska tvättas och mat som ska lagas så även om det inte blir någon promead så shit the same dårå.

Skrivet av Angela Müller den 20 februari 2005 14:02 | Kommentarer (0) | Permalink

19 februari 2005

Näst intill död

KÄNDE JAG MIG I GÅR kväll REDAN 20.00 så jag lydde för en gång skull kroppen och gick till sängs. Sov som en gris tills klockan var närmare 08.00 i morse. Det kallar jag ett sovpass!

Jag landade på gymet vid 10-snåret och körde:
30 minuters uppvärmning i roddmaskinen.
70 minuter styrka - överkroppen.
30 minuters motion i trappmaskinen.

Efter gymet åkte jag till Alingsås för inköp av matvaror. Som vanligt ekade det nästan i kylskåpet efter en vecka.
Nu borde jag ställa mig och laga mat för nästa veckas luncher men jag vet inte jag. Helst skulle jag luta mig en timme eller två men gör jag det så är det väl kört sedan, klockan är ju redan bortemot 19.00.

Skrivet av Angela Müller den 19 februari 2005 18:02 | Kommentarer (0) | Permalink

18 februari 2005

FF

EFTERSOM JAG ÄNDÅ ÄR I FARTEN drar jag i väg en Fredagsfyra

1. Fick du möjlighet att ägna dig åt friluftsliv när du var barn?
2. Har du fortsatt med friluftsliv nu när du inte är barn längre?
3. Hur viktig är utrustningen?
4. Har du något favoritställe där du ägnar dig åt friluftsliv när du får möjlighet?

1. Njae, det kan jag väl inte påstå. Däremot var ju barn, på den tiden, utomhus och lekte både i skog och mark. Det friluftsliv jag deltog i var när skolan arrangerade skid- och tefatsåkning. På den tiden hette det faktiskt tefat och det var runda stora "tefat" i plåt med ett fastnitat läderband som man bar det med. Det gick så inihellskotta fort i bland så man fick ilningar i magen.

2. Jag har snarare börjat. När barnen var små så blev det lite turer i skogen både sommar och vinter. Sedan började vi gå en årlig vandring kallad Vättlefjällsvandringen när Stora Monsterbarnet var liten tösabit. Sedemera kom även Lilla Monsterbarnet och Woffegubben med på vandringarna. I år kommer vi att avverka den artonde i ordningen. Barnen går fortfarande med när dom har möjligheter. Under årens alla vandringar har vi fått med oss fler och fler goda vänner och arbetskamrater och det är lika roligt varje gång. Förutom denna årliga aktivitet vandrar vi gärna och mycket i familjen till och från. Vårt Stora Monsterbarn studerade ett år i Österrike och lockade oss då dit för att få upptäcka vandring på högre höjder. Vi återvände dit själva ett år senare och vandrade på egen hand. Vi har även varit i München (också pga Stora M-barnet) och vandrat. Ett par vandringar per år blir det även för min del ihop med en arbetskamrat som är en "riktig" friluftare som har varit i Sarek och vandrat.

3. Utrusningen är A och O. Det tog mig 10 mill att gå in mina vandringskängor med blod svett och tårar men det var mödan värd. Att man sedan har kläder lämpliga för ändamålet är lika viktigt om man inte ska frysa alternativt svettas till plåga.

4. Ja, jag har flera smultronställen och vi upptäcker sakta men säkert fler. Nästa vandring, på egen hand, är tänkt att bli i våra hemtrakter och det ska bli spännande. Min arbetskollega har utrustat sig med kartor över området och nu väntar vi egentlligen bara på lämpligt tillfälle att ge oss ut. Det blir förhoppningsvis några vändor innan det är dags för årets Vättlefjällsvandring som går av stapeln i början på maj månad.

Skrivet av Angela Müller den 18 februari 2005 09:02 | Kommentarer (2) | Permalink

HRF

JAG SKA NOG GÅ MED I Hypokondrikernas Riksförening! För tillfället har dom ett erbjudande om tre NDU:er på köpet om man blir medlem nu.

I dag när jag vaknade, av ljuv musik faktiskt, kände jag smärta i armhålan på vänster arm. Jag är övertygad om att det är lymfkörteln! Och därmed är det säkert cancer!
Tusan också att jag inte kände av detta i går när jag ändå var på besök hos min doktor!

Sanningen är säkert en helt annan men man är ju bara människa. För ett kort tag sedan hade jag, som jag trodde, ont i njurarna ända tills jag blev vänligt men bestämt tillrättalagd av en som vet mycket, mycket bättre. Det kändes tryggt för hon är en lärd människa och ska bli vetrinär när hon blir stor. Så då blev jag lugn och glömde av "njurarna" så jag märkte inte ens när det slutade att göra ont ;-)

Nåja, OM jag överlever dagen ska jag i alla fall inte gå till gymet i kväll som jag borde. För jag misstänker att "cancern" kan vara träningsverk. Jag avvaktar med gym tills i morgon och har då chansen att få tycka riktigt synd om mig själv ett helt dygn till.

Någonstans i bakhuvudet finns det dessutom en liten jävel som påstår att det kan vara latmasken som gröpt sig in i min armhåla eftersom vi nu inte simmat en endaste meter på hela denna vecka. Men jag låtsas som om jag inte hör det för det har varit oförskämt skönt att ha Woffegubben som svepskäl (hans ichias rättare sagt) för att inte simma. Vi har alltså stigit upp mycket senare varje morgon och Woffegubben har ställt in radion så att den börjar spela ljuv musik innan klockskrället börjar larma. Det innebär att man får en något mjukare start och inte vaknar som om det vore ett brandlarm eller krigslarm som väcker. Nej, när man sakta men säkert blivit medveten om att något pågår runt omkring och hunnit fatta att det är musik...först då har klockan fått sin chans att medverka i vår så kallade uppvakningsprocess.
Frågan är bara hur många veckor man kan hålla sig borta från simhallen innan Den Grymme Badmästaren drar in årskortet på grund av låg aktivitet? Som tur är ska han dra vidare till Thailand med hustru, barn och barnbarn snart. Han blir nog borta en månad eller mer så möjligheterna öppnar sig utan tvekan till ett mer lättjefullt liv ;-)

Skrivet av Angela Müller den 18 februari 2005 09:02 | Kommentarer (7) | Permalink

17 februari 2005

Precis hemkommen

EFTER EN TREVLIG KVÄLL på Mediabaren, dvs Ruby på Avenyn, där jag ägnat kvällen med kolleger samt kolleger i branschen om man säger så.
Några pilsner hann slinka genom strupen innan min ständigt trogne färdtjänsteman forslade mig vidare till hemmet.

Jodå, vi har skrattat och pratat och haft det allmänt trevlig några timmar. Precis lagom en vanlig torsdag med ytterligare en arbetsdag framför sig innan det är dags för helgvila. Ja, inte för Woffegubben förstås för han ska jobba på lördag.

Nu ska bara gymväskan iordningsställas, morgondagens lunch plockas ur frysen, samt lite vanligt plock som hör vardagen till och sedan, ja då är det sängen som gäller. Å jisses vad gott jag ska sova ;-)

Skrivet av Angela Müller den 17 februari 2005 22:02 | Kommentarer (2) | Permalink

16 februari 2005

Dagens

KVÄLLENS PASS PÅ GYMET gick något mindre trögt än sist. Visserligen funderade jag hela vägen dit på hur jag skulle orka och det kändes nästan som om jag skulle kunnat somnat vid ratten.
Men väl där så gick det ganska bra. Det är lagom med folk denna vecka eftersom det är februarilov på våra breddgrader.

25 minuter uppvärmning på löpbandet.
100 minuter styrka.
90 minuter motion på crosstrainern.

I morgon ska jag besöka farbror doktorn för min medicin börjar ta slut. Annars inga andra orsaker till detta besök. På kvällen blir det några pilsner i goda vänners lag. Och sedan är det ju faktiskt fredag efter det :-)

Kung Bore håller oss i ett järngrepp. Tydligen ska det bli mer snö fram emot veckoslutet - bhaaa! När jag åkte från gymet hade vi 4 minus. Brrr sa Kasper när han fick se en naken häst, som min salige mor alltid sade.

Skrivet av Angela Müller den 16 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | Permalink

15 februari 2005

Dagligt tugg

INGET AV VIKT HAR INTRÄFFAT denna dag. En ganska ordinär dag förutom att vi hade en ny version av ett system i morse som gick över förväntan. Det hör ju inte vanligheten till ;-)
Inget sim i morse för Woffegubben får nog akta sig för kallt vatten några dagar. Han är i alla fall såpass fit for fight att han jobbar igen.

I kväll har vi inte gjort ett dugg, bara legat och slöat i varsin ända på soffan. Känner mig lite mörk och fryser - hoppas inte det är någon förkylning eller influensa på G....

Skrivet av Angela Müller den 15 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | TrackBack | Permalink

14 februari 2005

Måndag igen!

DET ÄR ALLDELES PÅ TOK FÖR MÅNGA MÅNDAGAR och för lite lördagar! Jag fick bege mig till jobbet själv i dag. Woffegubbens ischias (stavas det så?) var etter värre under gådagens kväll så han beslöt att ligga kvar i sängvärmen i morse för att kurera sig.

Efter jobbet blev det gym:
15 minuter uppvärmning på roddmaskinen.
1 timma och 20 minuter styrka.
1 timma och 30 minuter motion på crosstrainern.

Nu vankas det Irish Coffe igen ;-)

Skrivet av Angela Müller den 14 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | TrackBack | Permalink

13 februari 2005

Kort stund av lycka

KONFERENS JA, jo den var bra. Jag kan inte säga att vi hann så mycket mer än att umgås men det var med all säkerhet också andemeningen med hela grejen. Eftersom vi var tre avdelningar med inriktning på teknik- och produktionsprocesser som nu blivit en IT-avdelning så kännner vi givetvis varandra sedan gammalt men inte jobbat under samma avdelning. Tiden får utvisa vart hän det ska barka. Man blir utan tvekan lite matt av alla omorganisationer så jag tror inte någon av oss ser himlen lysa med något större sken. Inte ännu i alla fall.
Vi hade i alla fall förbaskat roligt då vi på kvällen tog oss i väg en bit från hotellet och körde bilar i alla dess fantastiska varianter som jag inte ens visste existerade. Woffegubben skulle bli grön av avund. Den ena bilen hade ratt både bak och fram, den andra tre hjul och den tredje var riktigt lurig för när man rattade åt vänster styrde den åt höger och tvärtom. Vi skrattade så tårarna rann, kan jag lova, när vi skulle ta oss igenom de tre olika banorna med svängar likt en serpentin. Och för att sedan fullända kvällen blev det bågpil och yxkastning varefter vi utfodrades med en helt ljuvlig buffé i stallet. Ja, det hade faktiskt varit stall innan. Buss fraktade oss sedan tillbaka vid 21.30 till hotellet där det inte på något sätt var slut på kvällen. Nädå, det blev både pilsner, pilkastning och biljard hand i hand med massor av glada skratt och hejarop. På det någon, och för några, några timmars sömn innan vi frukosterade innan hemfärd tillbaka till jobbet på fredagförmiddag.

Det var avtackning, som jag nästan missade, av en krokodil (konsult) som jag gillar otroligt mycket och som varit hos oss en hel evighet, känns det som om. Att skiljas är alltid att dö en smula. Han är en som aldrig har långt till skrattet, duktig och bjöd på sig själv. Samt att jag tyckte det var roligt när han berättade om sina barn, härliga ungar. Jag snek i alla fall till mig minst två bamsekramar och jag hoppas verkligen att vi får chans att arbeta ihop igen i en eller annan form.

PÅ LÖRDAGMORGON körde jag över och tog ett gympass, visserligen något kort men ändå. Under tiden städade Woffegubben hemmet och på så vis fick både han och snabeljohan också lite motion.
Som rubriken antyder kommer den korta stunden av lycka med buss från den stora staden 16.50 med bara någon minuts försening.
Arto med sambo M steg av mitt i snöyran efter att från staden färdats med mjölkpallsbussen under en lång stund. Självklart hade jag fjärilar i magen (men dom sov sött för tillfället så dom bara vände sig om och sträckte lite på sig bara för att påminna mig om att dom fanns där) när jag mötte upp vid busshållplatsen och vi begav oss hem till stugvärmen.
Jisses var härligt det var att få träffa dem igen! Jag kan inte förstå vad det är som gör att vissa männisor går rakt in i mitt hjärta och att jag sedan aldrig vill släppa taget om dem.
Vi pratade och pratade med betoning på vi, dvs Woffegubben och jag, för vi rapporterade lite om Brasilienresan och vi tittade på foton från densamma.
Och alldeles för snabbt var det dags för våra kära gäster att bege sig hem igen. Vad tog kvällen vägen? Jag som hade planerat så mycket och har så många saker jag skulle frågat för att jag är nyfiken (men för blygsam). Nåja, en eller annan fick jag avklarat.
Och nu ska dom snart flytta vilket smärtar mig så oerhört jag fick dem att lova att vi måste ses även efter flytten. Jag kom på, i dag, att jag ska erbjuda vandrarhem här hos oss om det blir resor ner till Göteborg efter flytten.

MINA TANKAR I DAG, söndag, har kretsat mycket kring gårdagen och kvällen den tredje december 2004 då vi träffades för första gången på Artos initiativ. Så modigt av honom och så trevligt vi hade! När jag tänker på att det är internets förtjänst att vi över hudud taget fått kontakt går mina tankar till Steffanie som ju faktiskt är den drivande kraften till att jag hamnade som skrivandes dagbok på nätet. Tänk om det aldrig hade blivit av - då hade jag aldrig hittat till Arto - hemska tanke!
Jag önskar och hoppas innerligt att vi ska få tillfälle att ses innan det blir flytt. Kanke helt anspråklös över en pilsner på stan där vi ju faktiskt är nästan varje dag.

För övrigt så har Kung Bore verkligen gjort sig till nu, både igår och i dag, med skoningslöst och aldrig sinande snöfall från himlavalvet. Jisses, var det verkligen nödvändigt nu? Woffegubben var ute i morse och skottade och drog på sig riktig stygg ischias och nu när man tittar ut är det svårt att tro att någon skottat alls....
Det blir trevligt till morgonens färd till simhall/jobb kan jag ana redan nu ;->

Skrivet av Angela Müller den 13 februari 2005 15:02 | Kommentarer (0) | Permalink

9 februari 2005

Inte mycket att orda om

FÖRUTOM ATT VI DÅ HAR GRATTAT vår goda granne Ingegerd som i dag fyllde 55. Men som Woffegubben säger så blir ju inte damer mer än 28+. Det blev en mysig liten pratstund med kaffe och fikabröd som givetvis var hembakat. Och minsann så hade maken till Ingegerd, dvs Roland, fixat så det blev ett glas champagne också. Jo, jag tackar!

Nu har jag packat lite inför morgondagens konferens, vilket inte var särskilt betungande då det bara rör sig om en övernattning. Tvättmaskinen dundrar i tvättstugan och så fort den är klar blir det sängen som gäller.

Skrivet av Angela Müller den 9 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | Permalink

8 februari 2005

Ännu ett frågeformulär

SOM JAG HITTADE HOS Jerry

Namn:
Angela

Födelsedag:
April (1953)

Stjärntecken:
Vädur

Födelseort:
Mölndal

Hårfärg:
Cendre.

Ögonfärg:
Blå.

Syskon:
Oja, vi är sex till antalet varav två är halva :-)

Mina intressen:
Att barnen har det bra, får bra jobb och kan känna sig nöjda med livet, att vårda min hälsa, resa och upptäcka världen.

Det roligaste skolämnet:
Historia och engelska.

Favoritidrott:
Jag är sportidiot med betonig på idiot - alltså inte intressad av någon som helst sport.

Djur jag gillar:
Boris och Ila. Jag bara inte gillar dem jag ÄLSKAR dessa bägge skönheter.

Bästa mat:
Oj, det finns så mycket! Potatis är en riktig läckerhet i all dess former.

Bästa bok:
Min bästa bok är av karaktären dagsform. Just nu är det mycket Marian Keyes. För stunden läser jag Oväntad semester.

Person jag beundrar:
Näe, vet ingen - vilket förmodligen betyder att det finns massor.

Bästa musikartist:
Också svårt att svara på. Jag är allätare så det kan vara allt från visor till klassiskt och beror på dagsformen.

Bästa låt:
Finns så många beronde på dagsformen, se svaret ovan.

Bästa film:
Oj, jag ser nästan aldrig på TV och minst av allt går jag på bio eller hyr video. Hitta Nemo - kanske (vi såg den ihp med barnen i Stockholm och alla skrattade så gott och njöt av livet).

Bästa tv-program:
Alla danska serier! Mins inte namnen men Danskarna kan det här med att fånga sin publik i serier.

Jag gillar bäst:
Ärlighet.

Jag avskyr mest:
Besserwissrar.

Kille/tjej jag vill ha chans på:
Men hallå - jag har ju redan Woffegubben??

Min högsta önskan i livet:
Mycket enkla saker..Fred på jorden, mat åt alla!

Vad jag helst vill bli:
En bra människa som har förmågan att vara andra människor till glädje.

Skrivet av Angela Müller den 8 februari 2005 21:02 | Kommentarer (0) | Permalink

En helt vanlig tisdag

STARTADE DAGEN, SOM SÅ MÅNGA ANDRA DAGAR, med att simma. Har lagt ner pulsmäteriet vid sim för det är bara deprimerande ;-) Det blev sjuhundra i dag som är helt normalt en tisdag.

Dagen har annars gått åt till möte, dels med leverantör av fakturor och dels ett MBL-möte. Däremellan bjöd Woffegubben på semla, precis vad jag behövde efter en helg med massor, och då menar jag bokstavligen m a s s o r, av god mat samt bakverk och tårta lika goda dem.....

På gymet i dag hade jag dels kännig av min onda fot för jag råkade trampa snett på bildäck på färjan på väg hem från Tyskland och kom riktigt galet med fotskrället. Som om det inte var nog har jag njuront eller vad det nu kan vara...Det sitter i alla fall i höfthöjd och bakåt ryggen (för dem som nu har höfter vilket jag inom parentes kan nämna att det är inget jag kan skryta över). Jag har ingen som helst aning om vad detta fenomen kan bero på men ont gör det!
Det gick dock skapligt med 30 minuters uppvärmning och jag överlevde. Styrkan funkade också bra så det blev i dag 90 minuter av den varan. När jag sedan äntrade löpbandet tyckte jag väldigt synd om mig själv i 30 minuter innan jag gav upp och åkte hem.

I morgon fyller goda grannen Ingegerd år så då blir det en liten tur två gator upp i kvareteret. På torsdagmorgon försvinner jag på avdelningskonferens (till hemlig ort) med övernattning. Det betyder, enligt mina beräkningar, att vi inte är åter förrän på fredag så någon regelbundenhet i träningen denna vecka kan man knappast räkna med. För övrigt känner jag mig inte det minsta sugen på att träna så shit the same. Jag hoppas att det går över snart och att jag hittar min sugenhet och form utan större att katastrofer hinner hända med min kropp. Risken är dock stor som jag ser det! Men det är väl så här livet fungerar antager jag? Upp och ner i dalgångar som man bara måste besegra på ett eller annat sätt. Eller..det kunde varit värre som optimisten antagligen skulle sagt!
För övrigt längtar jag till våren! När jag kom, för en liten stund sedan, från gymet var det redan 6 minus...brrr!

Skrivet av Angela Müller den 8 februari 2005 21:02 | Kommentarer (9) | TrackBack | Permalink

7 februari 2005

Åter i Sverige

PÅ LÖRDAGFÖRMIDDAG, då vi kom till Kiel, gjorde vi stan osäker några timmar. Det var fantastiskt roligt för där har vi inte varit sedan Stora Monsterbarnet var liten snutta. Sedan dess har vi valt att åka till Fredrikshamn och sedan köra genom Danmark eller som nu den sista tiden då vi tagit bron över till Köpenhamn och sedan kört genom Danmark och passerat Stora- och Lilla Bält. Men denna resa var lite för kort för att köra hela denna sträcka så vi valde alltså att åka Göteborg-Kiel och sedan återstod knappa 10 milen innan vi nådde målet för resan.

Vi var framme hos Oma/svärmor strax efter 14.00 på lördagen och där var redan Lars och Renate som fixade och donade med festtillbehören. I ganska snabb takt, vi hann knappt klä om till lämpligare klädsel, anlände sedan Oma och Opas goda vänner sedan unga år Günther och Ilse Adarmeck, faster Inge och farbror Horst, Holger och Carola.
Det blev kaffe och tårta och mycket glada skratt och minnen. Efter några timmar serverades sedan väldigt god mat som Renate hade fixat. Mums det smakade, och så fint hon hade fixat med allt. Lars var också en riktig fixare och hjälpte till så att allt flöt på.

Det blev ytterligare några timmars trevligt ungänge och farbror Horst höll förstås låda och berättade mycket om förgången tid. Det är alltid intressant att få höra.
Det gick knappt att få tyst på honom men till slut kom vi alla till ro och somnade gott efter en lång dag. Jag tror att Oma var nöjd och det var en fin dag för henne. Den ende som saknades var förstås Opa. Nu är hon i alla fall 80 fyllda och det är inte illa i dessa tider. Undrar just om någon av oss andra blir 80?

På söndagen var det strålande sol och vi tog en härlig promenad utmed Östersjöns ljuva strand. Det var kallt men skönt och uppfriskande.
Ja, sedan var blev det bara en kort fikastund innan det var dags för oss åka mot Kiel igen.

Det var en glädje att få vara med på Omas 80-årsdag men det var en långt större glädje att åter få konstatera att Lars har hämtat sig från allt elände och att han nu ser ut och är precis så som vi alla minns honom. Det är en sådan obeskrivlig lycka att han överlevt, vilket ingen av oss trodde, och dessutom hämtat sig så fint. Det värmde ända in i hjärtetrakten att se honom och jag vet inte hur många gånger jag tog �?chansen�? att få krama om honom. Han har till och med kommit så långt i sitt liv att han har börjat tänka på sitt yttre och hade dagen till ära varit hos frisören och gjort slingor i håret. Han såg verkligen läcker ut!

Resan hem gick bra med undantag för att Stena Lines dator hade säckat ihop så det blev lite mankemang innan vi kom ombord och fick vår hytt. För övrigt gick resan strålande och vi var nog bägge två ganska trötta så natten sov vi oss igenom utan större bekymmer.

Väl i land mötte oss verkligheten snabbt i och med att vi åkte direkt till jobbet. Jag skulle egentligen ha avslutat dagen på gymet men skjuter det till morgondagen då det kändes bättre att få komma hem och packa ur bilen och komma i så kallad normalläge inför morgondagen.

Skrivet av Angela Müller den 7 februari 2005 19:02 | Kommentarer (7) | TrackBack | Permalink

4 februari 2005

En snabbis

ÅHH, VILKEN TREVLIG FEST vi hade på företaget i går. God mat, underhållning och dans och åter dans. Det var både interna förmågor som underhöll oss, och fick oss alla 450 att skratta så tårarna flödade, och externa som bestod av ett band som spelade jättebra musik och i alla smakriktningar. Tyvärr uppfattade jag aldrig vad bandet hade för namn.

Innan festen började drog flera av oss bort runt hörnet på den relativt nya bowlingen som ligger i "Fordhuset" som huset benämndes i dåtid. Det var en mycket fin bowling och jag kan varmt rekommendera den för alla som har möjlighet. Vi bowlade naturligtvis inte igår utan tog några pilsner men jag kan gärna tänka mig att göra både ock vid något tillfälle ;-)

I dag har jag varit på gymet och i min enfald trodde jag att det skulle bli roligare när man för en gång skull kunde gå dit på dagtid. Men med träningsverk både högt och lågt efter det myckna dansandet i går kväll så var det trots dagtidsbesök trögt. Det blev ett minimerat pass på 15 minuter uppvärmning, 1 timma styrka samt bara 25 minuter motion.

Nu ska vi alldeles strax bege oss till Göteborg och Stena Line där vi tar färjan till Kiel. Det blir med andra ord tyst och lugnt här under helgen.

Skrivet av Angela Müller den 4 februari 2005 16:02 | Kommentarer (2) | TrackBack | Permalink

2 februari 2005

Tungt

I DAG VAR DET NÄRA att det inte blev något gym! Har känt mig trött och inte det minsta inspirerad så hela eftermiddagen körde jag projekt övertalning av mig själv att det inte alls var nödvändigt att gå till gymet i dag.
Till och med när jag stod med jackan på och skulle gå från jobbet så var det bara så å å nära att den åkte av igen.
Men så berättade jag för mig själv hur himla dum jag är. Simmade inte ens i morse och nu tänker du hoppa gymet också - nä, fy!

Väl på gymet gick det men det var trögt och tungt och inte det minsta roligt. Jag försökte peppa mig med att i morgon vankas det fest så du om någon behöver ditt gympass i dag. Jaja!

Under tiden jag körde styrka så var jag fullständigt övertygad om att det i alla fall inte skulle bli något motionspass i dag - over my dead body! Men det blev det och jag är inte det minsta död...så trots motigheten presterade jag följande:

30 minuter uppvärmning i roddmaskinen.
1 timma och 20 minuter styrka - mest ben och mage.
1 timma motion i crosstrainern som gav följande på pulsklockan:

KALORIFÖRBRUKNING DAGENS PASS: 462 vara 45 % fett.
MEDELPULS DAGENS PASS: 130.
INOM REKOMMENDERAD ZON: 1 timma och 9 sekunder.
TOTAL TID DAGENS PASS: 1 timma, 1 minute och 3 sekunder.

På fredag, när nästa pass är, ska jag träna på dagtid, eftersom vi tagit ledigt för att åka till Tyskland på kvällen, hoppas det känns mindre motigt. OM nu inte festen i morgon kväll blir FÖR rolig vill säga - bäst att gardera sig lite där ;-)

Skrivet av Angela Müller den 2 februari 2005 20:02 | Kommentarer (0) | TrackBack | Permalink

1 februari 2005

Det kom ett mail

FRÅN MIN GODA OCH MYCKET FÖR MIG VIKTIGA CYBERKOMPIS Jerry som innehöll 39 frågor! Skam att säga anlände det redan i lördags men jag har inte varit inloggad på länge så jag upptäckte det i dag, nu. Saken är den att min "privata" mailadress använder jag mest när vi är ute och reser eftersom den går att nå överallt men här hemma är det jobbadressen som får mest uppmärksamhet.
Nåja, jag tycker Jerrys frågor är roliga så jag publicerar dom här i hopp om att kanske någon annan också tycker att det är kul.

1. VAD HETER DU?

Eva Angela Müller.

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?

Just nu ljusblå träningsbyxor. Brukar byta om till något bekvämare vid hemkomst.

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?

Radio City som spelar något spår av Da Buzz

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?

Tränade på gymet.

5. VAD VAR DET SENASTE DU ÅT?

Kycklingpytt till lunch.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?

Mörkt - 1 minusgrad.

7. DEN SENASTE PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?

En användare som behövde hjälp i Safari.

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?

Vet faktiskt inte, förmodligen utstrålningen som kan vara ögon eller sätt att vara på. Det kan faktiskt räcka med ett leende. När jag flög till New Orleans för länge sedan var planet bemannat med holländsk personal. Det fanns en kille bland dem och han har jag inte glömt ännu. Han hade det men jag kan faktiskt inte säga vad det var som fångade mig så.

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG??

Självklart! Vi har visserligen aldrig träffats men haft en god kontakt via cyberspace. Skulle önska att vi kunde träffas in real någon gång.

10. HUR MÅR DU IDAG?

Bra! Tänker i bland på hur bra jag har det som har två friska ungar som klarar sig på egen hand. Någonstans att bo - alltså tak över huvudet, mat varje dag och ett relativt gott liv. Fast det finns mörka stunder även hos mig och då tycks mörkret se till att man glömmer det "där vanliga som faktiskt skapar vår lycka på jorden".

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?

För det mesta dricker jag bara vatten till maten men jag spottar inte i glaset och ser till så jag inte får maltbrist genom att då och då ta mig en pilsner. Men jag är inte kinkig kan även tänka mig ett glas vin.

12. FAVORITSPORT?

Jag är sportidiot med betoning på idiot...är med andra ord inte intressad av någon sport. Att däremot hålla min egen kropp och hälsa i trim är OK och det gör jag på olika sätt och i olika form.

13. HÅRFÄRG?

Cendré och jag gissar att man kan hitta ett och annat gråtonat strå.

14. ÖGONFÄRG?

Ljusblå, i alla fall enligt maken.

15. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?

Svårt att välja, båda är vackra men å andra sidan vid en soluppgång har man hela dagen kvar. Att fånga dagen är det bästa jag vet.

16. VAD INSPIRERAR DIG?

När det går bra för "ungarna" och när dom är lyckliga (känner mig i bland otillräcklig 50 mil ifrån dem). Men även när det känns bra i det vardagliga och det kan vara hur banala saker som helst.

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?

OJ! Leif 59, Conny 56, Harry 45, Synnöve 41, Rolf 33...herregud vad gamla vi har blivit!

18. FAVORIT MÅNAD?

Maj.

19. FAVORIT MAT?

Skaldjur, helst räkor.

20. SENASTE FILMEN DU SÅG?

Vingar av glas (tror jag den hette).

21. FAVORIT DAG PÅ VECKAN?

Fredag, att få avsluta dagen på gymet och sedan unna sig tanken att inte behöva stiga upp efter klockan som skräller är en höjdare.

22. FAVORIT HOBBY?

Brodera, men jag har tyvärr varken tid eller syn för det längre.

23. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?

Vet inte. Eftersom jag är gift och har så varit i 31 år (snart) så har det knappast varit aktuellt om man nu inte avser att bjuda ut i annat syfte än vad jag tänker när jag läser frågan för då är svaret nej.

24. FAVORIT LÅT?

Omöjligt att välja - jag har så många och det beror helt och hållet på vilket humör jag är på. Jag gillar det mesta i musikväg. Någon dag skulle svaret kunna vara ett klassiskt stycke en annan dag något av det senaste som skvalar på radion.

25. SOMMAR ELLER VINTER?

Ingen tvekan - SOMMAR. Jag tycker riktigt illa om höst och vinter! Möjligtvis skulle jag kunna tveka mellan vår och sommar. Att få följa uppvaknandet på buskar och träd under vårkanten är helt fantastiskt!

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?

Måste man välja? Kramar i så fall för det finns så många varianter. Kramen från barnen. brorsan eller Woffegubben.

27. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?

Förhållande utan tvekan. Jag kan inte tänka mig ONE-NIGHTS STAND.

28. CHOKLAD ELLER VANILJ?

Är inte mycket för godis över huvud taget så det får bli vanilj då. För det man ha till blåbärspaj :-)

29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SVARAR?

Sjävklart!

30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?

Har inte bestämt mig om jag ska skicka detta vidare så...jag vet inte.

31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?

Se svar ovan.

32. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?

I en villa, en Skånelänga på 160 kvm, med min trogne livsvän Wolfgang. Det är bara vi två. Barnen, två flickebarn, envisas med att bo i Den Kungliga Huvudstaden men som tur är längtar dom "hem" ibland.

33. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?

Mycket faktaböcker som har med livskvalité att göra men en och annan sliskig roman duger också gott. Just nu en bok om styrketräning hemma.

34. HUR SER DIN MUSMATTA UT?

Jag har ingen musmatta utan kör RollerMouse.

35. FAVORIT SPEL?

Med andra ord.

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?

Nej det kan jag inte.

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?

Nej, men jag kan darra med bägge ögonen ;-)

38. ÄR DU ROMANTISK??

Ja, det tror jag allt. Under rätta omständigheter och med rätt person kan det nog bli väl så romantiskt, tror jag....

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?

För det mesta ja, men som dom flesta andra här i livet har jag upp och ned med lyckan.

Skrivet av Angela Müller den 1 februari 2005 21:02 | Kommentarer (3) | Permalink

Prassligt

I BLAND SÄGER LILLA MONSTERBARNET att jag borde skriva en bok om alla personligheter som jag möter på Valhalla simhall. Någon bok blir det inte men visst möter man alla sorters människor där. Som i dag till exempel när "Prasseltanten" kom. Hon kommer varje tisdag och jag brukar möta henne i omklädningsrummet när jag alltså är klar med mitt och hon ska till att börja.

Anledningen till att jag kallar henne "Prasseltanten" är att hon har precis allt inpackad i sådana där prassliga påsar man får när man köper frukt. Dessutom är hon väldigt pratglad och tar ingen notis om att jag ska iväg och arbeta. Själv är hon pensionär och som sagt prat- och prasselglad.
Det börjar med att hon plockar ur hela väskans innehåll och det är allt mellan himmel jord som då är nerpackat i varsin prasslig påse. Glasögonfordralet brukar hon börja med. Jag har i och för sig inte rikitigt fattat vinken med varför hon har glasögonen i både fordral och påse. Nåja, hon börjar med att packa ur fordralet och sedan stoppa in sina glasögon för att sedan åter förena fordralet med påsen. Och, det är noga med att påsen blir snyggt sammansatt med sitt innehåll. Så fortsätter det sedan en bra stund och ibland ångrar hon sig och packar om från en påse till en annan för hon har nämligen en hel hög tomma påsar "utifallatt". Fattas bara annat! Det är en välbeställd dam, åtminstone på påsar.....Ofta tar hon en koll på sina hemgjorda mackor och packar sedan resolut om dem i annan prasslig påse.
Jesus Maria! Och hela tiden pratar hon och kräver svar.
Jag brukar, i bland, lite fint påpeka att jag ska i väg och jobba och har lite bråttom. Då svarar hon: Jasså du jobbar....och sedan är det stört omöjligt att få stopp på henne.
I dag hade jag dock tur! Av någon anledning hade hon kommit någon minut tidigare än vanligt så när jag var på väg ut från duschen så mötte jag henne i dörren på väg in. Jag riktigt såg hur hon skrynklade ansiktet då hon insåg att hon nu missat en liten glad pratstund ;-)

Men det var ju för tusan inte det jag skulle skiva utan om dagens sim som blev lite torftigt för i dag var inte bara Rut hemma utan Astor oxå. Får väl hoppas att han var hemma för att tvätta så inte han också fått hosta. Astor sköter nämligen tvätten hemma hos honom och Rut.

Dagens sim blev 700 meter med följande resultat:

KALORIFÖRBRUKNING DAGENS PASS: 117 varav 60 % fett.
MEDELPULS DAGENS PASS: 110.
INOM REKOMMENDERAD ZON: 1 minut och 41 sekunder.
TOTAL TID DAGENS PASS: 22 minuter och 14 sekunder.

Inte mycket att skryta med men jag vet ju att simningen är som den är och de få gånger jag får ett pulsvärde värd namnet är inte så ofta.

Skrivet av Angela Müller den 1 februari 2005 11:02 | Kommentarer (0) | Permalink