« Precis hemkommen | Huvudsidan | FF »
18 februari 2005
HRF
JAG SKA NOG GÅ MED I Hypokondrikernas Riksförening! För tillfället har dom ett erbjudande om tre NDU:er på köpet om man blir medlem nu.
I dag när jag vaknade, av ljuv musik faktiskt, kände jag smärta i armhålan på vänster arm. Jag är övertygad om att det är lymfkörteln! Och därmed är det säkert cancer!
Tusan också att jag inte kände av detta i går när jag ändå var på besök hos min doktor!
Sanningen är säkert en helt annan men man är ju bara människa. För ett kort tag sedan hade jag, som jag trodde, ont i njurarna ända tills jag blev vänligt men bestämt tillrättalagd av en som vet mycket, mycket bättre. Det kändes tryggt för hon är en lärd människa och ska bli vetrinär när hon blir stor. Så då blev jag lugn och glömde av "njurarna" så jag märkte inte ens när det slutade att göra ont ;-)
Nåja, OM jag överlever dagen ska jag i alla fall inte gå till gymet i kväll som jag borde. För jag misstänker att "cancern" kan vara träningsverk. Jag avvaktar med gym tills i morgon och har då chansen att få tycka riktigt synd om mig själv ett helt dygn till.
Någonstans i bakhuvudet finns det dessutom en liten jävel som påstår att det kan vara latmasken som gröpt sig in i min armhåla eftersom vi nu inte simmat en endaste meter på hela denna vecka. Men jag låtsas som om jag inte hör det för det har varit oförskämt skönt att ha Woffegubben som svepskäl (hans ichias rättare sagt) för att inte simma. Vi har alltså stigit upp mycket senare varje morgon och Woffegubben har ställt in radion så att den börjar spela ljuv musik innan klockskrället börjar larma. Det innebär att man får en något mjukare start och inte vaknar som om det vore ett brandlarm eller krigslarm som väcker. Nej, när man sakta men säkert blivit medveten om att något pågår runt omkring och hunnit fatta att det är musik...först då har klockan fått sin chans att medverka i vår så kallade uppvakningsprocess.
Frågan är bara hur många veckor man kan hålla sig borta från simhallen innan Den Grymme Badmästaren drar in årskortet på grund av låg aktivitet? Som tur är ska han dra vidare till Thailand med hustru, barn och barnbarn snart. Han blir nog borta en månad eller mer så möjligheterna öppnar sig utan tvekan till ett mer lättjefullt liv ;-)
Skrivet av Angela Müller den 18 februari 2005 09:25
Kommentarer
Tihi - det är skönt när en hypokondriker kan hjälpa en annan men inte sig själv :-) Själv lider jag just nu av stelkramp eftersom jag fick hästskit i ett sår på fingret och därefter har blivit stel och öm i den armen. Mitt hypokondriska jag vägrar att lyssna på mitt förnuftiga jag som säger att det är träninsvärk efter snöskottningen :-) Ju mer man vet inom medicin, desto mindre önskar man att man visste... Skönt att jag kunde vara till nån nytta i ditt hypokondrieanfall iaf :-)
*kram*
Skrivet av: Lilla Mysan den18 februari 2005 18:37
Lilla Mysan> Ujuj, stelkramp det är allvarliga saker det! Du kanske borde bli medlem också ;-) *Kram*
Skrivet av: Angela den19 februari 2005 07:54
Ja, jag får nog bli det ;-) Idag är stelkrampen lite bättre - det är ju skönt när det går över :-D
Skrivet av: Lilla Mysan den19 februari 2005 12:19
Lilla Smulan> Jo, det är så sant. Min cancer lyser också med sin frånvaro men det kan ju hinna ändra sig innan dagen är till ända :-) *Kram*
Skrivet av: Angela den19 februari 2005 18:45
Hehe... skönt att det finns fler =) Har också "cancer", får om i armhålan (mest vänster)några dagar efter styrketräningspass...
Jag har "haft" allt möjligt den senaste månaden, (cancer? Hjärtfel? MS/ALS? körtelfeber?) det finns ju så mycket att välja på, och läsa om här på internet. Måste vara stress kombinerat med någon sorts vinterdepression som gör att man fokuserar på sånt här, eller?
Det här var den mest uppmuntrande sidan på länge iaf! =)
Skrivet av: Peps den15 mars 2006 12:27
Peps> Vad roligt att höra ifrån dig! Jo, du kan säkert få rejäl rabatt på medlemsskap hos HRF ;-) Tack för beröm!
Skrivet av: Angela den15 mars 2006 22:11
Min armhåla gör också ont!
Skrivet av: Neptunus den15 maj 2006 19:20