« september 2004 | Huvudsidan | november 2004 »
31 oktober 2004
Ska inte berätta
VAD JAG SKULLE VILJA GÖRA med den eller de som i natt lagt i 700 kommentarer med länkar till olika porrsajter! Jag blir så himla trött på detta!
Över 500 natten till igår och 700 i natt, shit och helvete osar från min mun.
Webhotellet låter meddela att kommentarsfunktionen nu är stängd pga av den aktivitet som pågått under två nätter!
Tjustigt!
Skrivet av Angela Müller den 31 oktober 2004 09:10 | Kommentarer (1) | Permalink
30 oktober 2004
Bokslut oktober 2004
EFTERSOM JAG ÄR SJUK och bara tycker förfärligt synd om mig själv (har nästan aldrig varit det innan) så tänkte jag nu i alla fall försöka mig på ett bokslut var gäller motionen denna månad.
Jag trodde inte att jag skulle kunna prestera ett resultat likt september som på sätt vis var min exprimentmånad. Men det visar sig nu i sammanräkningen att den blir inte så illa som jag först trodde. Och det bästa med allt är att mitt vänsterknä som plågat mig en längre tid är mycket bättre och knappt besvärar mig längre. Anledningen till det tror jag är att jag tränat upp styrkan i andra delar av benet såsom lår- och vadmuskler så att jag på så vis inte belastar knäet lika mycket längre.
Jag nollställde min pulsklocka i månadsskiftet och det ska jag göra även detta skifte eftersom det bli lite lättare att ta till sig resultatetn då.
Omkring den 25:e i månaden ställde pulsintervallet om sig från att ha legat mellan 110-130 till 115-144 alldeles själv. Det tog ett tag innan jag noterade detta men den gör så att den jämför med föregående tränings verkliga intervall och sedan helt sonika ändrar sig om jag nu inte själv påverkar den genom att ställa ner intervallet igen. Det har jag inte gjort utan låtit den få bestämma och faktum är att det har gått över förväntan. Det som känns tungt är simningen. Där är det svårt att komma upp i den rekommenderade pulsen men det går om man tar i :-)
Simmat har jag gjort 19 gånger som givit mig 2,1 mil i ben och armar. Det har tagit mig 10,9 timmar och 7,6 av dem har jag lyckats med bedriften att hålla mig inom rekommenderad puls (som fram till den 25/10 var 110-130 och sedan ansåg pulsklockan att jag borde ligga mellan 115-144). Och inte att förakta så har jag förbrukat 4179 kalorier.
Att notera här då är att jag faktiskt har förbrukat fler kalorier på färre antal simtillfällen och mil än september.
Gymet har jag besökt 11 ggr och här jag jag delat upp motion för sig och styrka för sig:
Motionsdelen har jag ägnat 17,3 timmar och av dessa har lyckats hålla mig inom rekommenderad puls 14,7 timmar samt förbrukat 6483 kalorier.
Styrkedelen har blivit 7.3 timmar totalt och här hade jag ambitionen att öka på men det har jag inte lyckats med utan det är snarare något mindre. Å andra sidan är det ju faktiskt ett tillfälle mindre än september.
Jogging känns fortfarande som en stor lycka att jag över huvud taget klarar av att genomföra. På fyra joggingturer har jag avverkat 3 mil och det har tagit mig 4,5 timmar varav 4,2 timmar av dem har hamnat inom rekommenderad puls samt förbrukat 1785 kalorier totalt.
Summa blir alltså 40,1 timmars träning varav 26,5 inom rekommenderad puls som i sin tur ger 12447 förbrukade kalorier.
Min livskvalite har ökat, jag känner mig bättre än jag gjort på åratal! Jag sover mycket bättre och livet känns inte som en katastrof varje morgon när klockan ringer. Låter förmodligen inte klokt och mycket ironiskt att skriva just nu när jag har feber, hosta och flera ton snor i näsan och mår piss för tillfället men det kanske är en sundhetstecken också :-) Att jag helt enkelt blivt så bra att jag kan bli sjuk.
Så, jag säger som jag sade vid Bokslut september att jag förmodligen inte kommer att klara en månad till med så intensiv träning....men vem vet!
Vart vinden blåser, märks bättre på ett grässtrå än på en mäktig ek.
Skrivet av Angela Müller den 30 oktober 2004 11:10 | Permalink
29 oktober 2004
Vad kunde man vänta sig
DET BLIR INGEN träning för mig i dag. Jag är SJUK! Halsen känns som ett sandpapper.
Jag kände lite rethosta i morse men simmade som vanligt för jag trodde inte det skulle bli något men frampå eftermiddagen var det lika bra att konstatera att det inte var lämpligt med träning på gymet i dag. Nu ska jag ta mig ner till apoteket.
Skrivet av Angela Müller den 29 oktober 2004 16:10 | Kommentarer (2) | Permalink
27 oktober 2004
Massage
SEDAN PUSLKLOCKAN ansåg att jag borde ligga högre vad gäller pulsintervallet vid träning så har jag haft svårt att få till det vid simningen. Det kändes omöjligt att ligga på 115 (som är den undre gränsen) vid just simningen. Andra aktiviteter såsom jogging och motionsträning på gymet är inga problem - där kommer jag lätt upp i en högre puls.
MEN i dag lyckades jag även på simningen! Av 48 minuter låg jag inom pulsintervallet i 30 minuter. Så skam den som ger sig.
För några veckor sedan stod jag uppe på vår ekonomiavdelning när en kollega lägger sin hand mot min rygg och fullkomligt ryggar tillbaka med kommentaren: Herregud, du har ju en stenhård "korv" vid skuldran. Har du inte ont?
Nej, det hade jag ju inte men jag gick i alla fall raka vägen därifrån och bokade en tid för massage.
Den tiden var i dag och nu var det visserligen inte lika stenhårt längre men jag fick mig en bassning för att jag inte stretchar när jag tränat. Det kunde jag ju räknat ut med fel ände av kroppen. Bara att ta sitt ansvar alltså och att börja stretcha efter all träning.
Massagen gjorde gott och som sagt det var första gången jag fått massage men långt i från sista. Ska boka ny tid redan i morgon.
På gymet körde jag ett ganska hårt pass efter jobbet. Mest på med tanke på vår stundande resa till Tyskland på fredag och den träning som då inte blir av. Jag stretchade två gånger, först efter första motionspasset och sedan efter styrka och det andra motionspasset. Det är bara att vänja sig!
När jag kom hem låg Woffegubben sjuk så det blir ingen resa till Tyskland. Karlar säger jag bara. Jag har anat detta då han hostar värre än en storrökare och har så gjort väldigt länge. Har bett honom flera gånger söka läkare men se det behövs ju inte. Det är ju "bara" en vanlig förkylning och går snart över! Jo, när man ligger i graven så går alla krämpor och symptom över. Jag tippar på att det är en analkande lunginflammation men vi får väl se vad det blir. På måndag har en tid hos doktorn.
Förståndet har sina gränser, endast dumheten är gränslös.
Skrivet av Angela Müller den 27 oktober 2004 20:10 | Kommentarer (6) | Permalink
26 oktober 2004
Wow, jag klarade det!
JAG SPRANG HELA VÄGEN i dag på min "sjuochenhalvare". Det är första gången! Fram till i dag har jag varit tvungen att gå några steg då och då men i dag jäklar anamma orkade jag hela vägen.
Sju och en halv kilometer på asfalt - vem kunde tro att jag skulle klara det? Benen känns som stockar nu kan jag meddela men det ska nog gå över. I dag tog det 1 timma och 8 minuter vilket i och för sig är en försämring mot förra veckan då jag klarade det på 1 timma och 6 minuter. Men jag skyller på motvinden ;-)
Dagen har för övrigt helt OK. Har varit i Helsingborg, denna metropol, för besök hos vår stora leverantör av system. En bra dag och trevligt sällskap i bilen. Vi skulle egentligen även ha åkt till Lund men den leverantören var hygglig nog att ta sig till Helsingborg vilket var bra för tidsåtgången om inte annat.
Det blev inte så mycket senare, som jag hade trott, så jag startade min joggingrunda 18.30. Och jag lyckades hålla mig inom den höjda pulsnivån 59 minuter av tiden. Medelpulsen låg på 118. Kanske blir inte denna månad så illa som jag trodde trots att det inte blir något på fredag, vare sig sim eller gym.Och inget sim i går. Sedan blev det ingen träning på fredagen när vi var i Stockholm över helgen. Får se om jag har ro och nerver att jogga hem på torsdag igen men troligtvis inte eftersom vi ska åka i väg tidigt som attan på fredagmorgon. Jag vet hur det brukar vara :-)
Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man har haft fel, för det betyder ju att man är klokare i dag än i går.
Skrivet av Angela Müller den 26 oktober 2004 20:10 | Kommentarer (6) | Permalink
25 oktober 2004
Helt otroligt!
I DAG VAR JAG RYNKFRI i ansiktet i flera minuter.... Jo, jag har naturligtvis varit på mammografi och när brösten kläms in och plattas till helt och hållet i apparaten måtte väl ta mig tusan rynkorna i ansiktet försvinna. Jag föreslog en ny affärside för damerna som tog röntgenbilderna nämligen att ha en apparat till som samtidigt som det kläms åt rejält och plattas till ta ett passkort som man sedan säljer för en billig penning. Och säg den dam, i den högaktningsvärda ålder som de damer jag i dag mötte på undersökningen, som inte skulle betala en god slant för ett passfoto utan rynkor?
Jag tog ledigt i dag för att genomföra mammografiundersökningen men jag har ta mig tusan jobbat hela dagen med jobbet och alla sorters möjliga och omöjliga problem som uppstår när man inte är där. Phew, jag tar inte ledigt något mer nu det är helt enkelt för jobbigt :-)
Unnade mig lyxen att besöka gymet på dagtid, det händer minnsann inte ofta! Eftersom jag var "ledig" i dag dårå så blev det inget sim i morse men jag körde i stället två timmar motion och smällde av 686 kalorier plus 40 minuter styrka som jag inte har en aning om vad det ger i kaloritapp - förmodligen inte så mycket.
När jag var och tränade sist körde jag som en dåre på trappmaskinen och döm om min förvåning när jag kom hem och såg att jag bara hade varit inom rekommenderad puls några minuter. Shit tänkte jag nu har pulsklockan pajat!
I dag när jag så skulle börja med motionsträningen på crosstrainern upptäckte jag att den rackarn har höjt min rekommenderade gräns från 110-130 till 115-144. Detta utan att jag bett om det! Men det är så det fungerar...nu kan jag inte smyga mig längre utan snabbt konstatera att min motion för tillfället är förbaskat bra. Jag ligger på en medelpuls på mellan 122 och 125 och är titt som tätt uppe och tassar omkring på 130. DET är bannemej helt otroligt när det gäller mig! För en månad sedan hade jag behövt respirator om jag skulle köra ett pass på två timmar med en medelpuls på 124 som jag gjort i dag. Jag har i och för sig anat att det bliviit bättre sista tiden men jag kunde väl aldrig drömma om detta.
Och i morgon är det egentligen joggingdag efter jobbet men jag är inte säker på att det blir varken det eller något annat för jag är på tjänsteresa hela dagen i Helsingborg och Lund så jag har inte en susning om när jag eventuellt kan vara tillbaka i morgon kväll. Vi får välan se!
Nu är det danskarna, Krönikan, jag fullkomligt älskar denna serie och blir helt förstörd när jag i kväll upptäckte att det börjar närma sig slutet på historien. Det är näst sista avsnittet som går i kväll.
Av två dåliga alternativ väljer man det tredje.
Skrivet av Angela Müller den 25 oktober 2004 19:10 | Kommentarer (4) | Permalink
22 oktober 2004
Kanske borde jag skriva något
MEN JAG KÄNNER MIG helt utpumpad efter en vecka på jobbet fylld av möten och MBL-förhandlingar.
Det tar musten ur mig men jag inser att eftersom jag har medlemmar att bevaka så kan jag inte lämna det därhän.
Och precis när jag kom från en förhandling och hade för avsikt att smita iväg till gymet så ringde man från ekonomiavdelningen och berättade att reskontraspärrarna inte hade gått in på vissa kunder men på andra. PHEW!
Jag landade så småningom på gymet och upptäckte att jag hade endast en träningströja med mig! Hade alltså missat att packa ner en extra så av samma anledning fick jag köra styrka först och motion sedan. Jag gör alltid tvärtom men kan jag inte byta kläder mellan dessa pass så är det bara inte rimligt eftersom jag badar i svett efter motionspasset.
Nåja, nu körde jag som sagt motionspasset efter styrkan och det fick bli som det blev när det nu inte blev som det skulle. Men det viktigaste var ändå att jag kunde åka hem när jag var dyblöt av svett och inte skulle fortsätta med styrketräningen då.
Det blev en timma på trappmaskinen och sedan hade jag inte lust för mer, punkt slut! Jag brukar försöka köra 1 och 1/2 timma motion men som sagt...det är ju fredag och längtan hem blev mig övermäktig efter en intensiv vecka. Får se om jag kanske kan ge mig ut och jogga någon av dagarna i helgen. Får se sade jag - märk väl, för tvättstugan svämmar över alla bredder och dammråttorna har övergått i storlek med dinosarier och i morgon är vi borta hela dagen så söndagen ska räcka till allt ;-)
Och när jag vid hemkomsten tittade in i mailen såg jag inte mindre än 96 angrepp mot dagboken med spammail. Bara att ta sig an skiten...
Kvinnor som är lärda har ofta något fel på sitt könsorgan,
Skrivet av Angela Müller den 22 oktober 2004 21:10 | Kommentarer (2) | Permalink
21 oktober 2004
En ljuvlig konsert
KVÄLLEN HAR TILLBRINGATS i Göteborgs konserthus där Anders och jag har njutit av Göteborgs Symfoniker som spelade följande små raritetet.
Schubert - Symfoni 1
Schubert - Rosamunde, komplett teatermusik
Schubert - Uvertyr till Die Zauberharte
Körsång och även solosång av en mycket vacker sångfågel som jag inte vet namnet på (vi var för sena och snåla för att köpa program) fick vi avnjuta.
Körsång är bara så mäktigt alltså!
Innan blev det förstås restaurangbesök på La Gondola på Avenyn och som vanlig blev det god mat och mycket prat.
Dagen har gått till MBL-förhandlingar och om det kan inte mycket sägas - i alla fall inte i nuläget.
En gourmet är inget annat än en frossare med hjärna.
Skrivet av Angela Müller den 21 oktober 2004 23:10 | Permalink
20 oktober 2004
Det blev bara
FEMTONHUNDRA i simhallen - hade tänkt att klara ytterligare en 2-kilometare men så blev ej fallet i dag. Eftersom jag varken kan simma på måndag då jag ska på mammografi-undersökning eller fredag för då åker vi tidigt på morgonen till Tyskland . Så var min tanke att kompensera det bortfall som det ju blir med två dagars mindre sim genom att simma lite längre dom dagar jag hinner. Nåja, det får gå ändå.
På jobbet var det mot förmodan ganska lugnt i dag. Trodde jag skulle få en häftig dag då jag satt i möte hela dagen i går och dessutom var ensam på min post då min kollega är i Norge. Men det flöt på och jag kom i väg i god tid till gymet.
Körde en riktig "mördare" i dag - 90 minuter på trappmaskinen! Efter det blev det 45 minuter styrketräning och nu ska jag sortera in alla våra CD i den nya hyllan. Det borde jag i och för sig tagit mig för redan i går kväll men jag var så trött så jag gjorde ingenting efter joggingturen hem.
I kväll kan det dock vara ett bra jobb att pyssla med då jag sitter i fackliga förhandlingar i stort sett hela dagen i morgon och behöver tänka ut lite strategi nu i kväll för att vara beredd inför morgondagen.
Det enda säkra vapnet mot dåliga idéer är bättre idéer.
Skrivet av Angela Müller den 20 oktober 2004 19:10 | Kommentarer (2) | Permalink
19 oktober 2004
Tre minuter snabbare ;-)
GICK JOGGINGTUREN I DAG. Kan säkert låta "urpyttigt" på en sträcka av 7,5 kilometer men för mig var det MYCKET!
Jag orkade alltså springa lite fortare och dit trodde jag nog inte att jag skulle komma. Eurasiern, min bästa joggingkompis, hälsade rikligt i dag och han fick igång grannhunden också så jag kände mig dubbelt välkommen de sekunder det tog att passera dom små liven.
Arbetsdagen har i stort sett gått åt att ha styrgruppsmöte i den användarföreningen jag sitter som ordförande i så i morgon tänkte jag faktiskt arbeta lite när jag ändå är på jobbet men man vet ju aldrig ;-)
Men först ska jag försöka simma en tvåkilometare igen så vi får väl se hur mycket krafter det kan bli över för arbete och på kvälllen är det ju gymet igen så det gäller väl att hinna vila upp sig lite också.
Nej, jag skojar naturligtvis! Tyvärr är det ju precis tvärtom. Har man ägnat en hel dag åt möte så är det minsann ingen som gör jobbet för en utan det ligger snällt kvar och fyller ut skrivbordet åt alla håll och kanter.
Jag ringde för övrigt till vårt försäkringsbolag i dag, ingen nämnd ingen glömd, men precis som jag förväntat mig fick jag svaret att jag inte kan få ut något för alla mina fina glas som krossats i hyllan som släppte taget. Det är underbart att betala flera tusen om året i försäkring för att upptäcka att det inte gäller när det väl gäller......
På torsdag vankas det konsert i Göteborgs konserthus - det var minsann länge sedan sist så nu tyckte vi, kollegan Anders och jag, att nu är det nog dags. Det blir med Göteborgs Symfoniker.
Schubert - Symfoni 1
Schubert - Rosamunde, komplett teatermusik
Schubert - Uvertyr till Die Zauberharte
Det går bara att lära sig simma i vattnet. Det räcker inte med en Hermodskurs.
Skrivet av Angela Müller den 19 oktober 2004 19:10 | Kommentarer (6) | Permalink
17 oktober 2004
Vet inte ens om jag ids skriva
OM VÅRT ALLRUM mer påminnde om en byggarbetsplats innan denna helg så vet jag inte vad och hur jag ska beskriva det som nu? Men för att ta det från början.
I lördagsmorse steg vi upp innan fan fått på sig tofflorna och körde ner husvagnen till Fjärås för vinterförvaring. Frid med dig husvagnen!
På väg hem skulle vi "titta" in på Elgiganten för ett eventuellt inköp av DVD-spelare då den vi hade innan juridiskt faktiskt tillhörde vårt Stora Monsterbarnet men som vi använt under den tid då hon var i Kosovo. Förra helgen var det dock dags för de tu att återförenas då vi var i Den Kungliga Huvudstaden.
Nåväl, det är ju inget konstigt i att även familjen Müller får ta sitt ansvar vad angelangar den tekniskka framfarten, så vi "tittar" alltså in på Elgiganten i Kållered. Det visar sig då, när vi fick tag i en helt underbar och duktig säljare vid namn Johan M, att detta skulle bli något helt annat än det vi kom dit för. Han plockade villigt fram den DVD-spelare som Woffegubben tittat ut tidigare och bekräftade att den var bra som DVD-spelare men om vi ville titta på digitalfoton så var den en aning långsam på att rita upp bilderna. Jag nämner det bara för att vi har haft kunder som lämnat tillbaka denna modell och valt en annan. Jaha, det är ju klart som korvspad att vi vill kunna njuta av våra digitala bilder även på TV:n så då får vi se oss om efter något annat. Vad rekommendera du, frågar vi så Johan?
Han visar då en annan, av samma fabrikat Philips, (som ju är ett måste - i den här familjen kör vi Volvo, tvättar och diskar samt torkar med Cylinda och ser på Philips...) men några kronor dyrare. Ändå överkomligt. Den tar vi!
Det visade sig naturligtvis att just den inte fanns i lager. DÅ börjar min käre, galne, tokige make att prata om att han egentligen inte vill ha bara en DVD utan att han egentligen är ute efter en som kan ALLT.
Det slutade med att vi åkte hem med en BIO-anläggning! I den kan man göra allt utom att möjligen koka kaffe! Och naturligtvis står det Philips på. Eller jo, han kan givetvis inte spela sina gamla vinylplattor på den men det är jag inte det minsta orolig över att han snart fixar!
Nu är det som det är och ska jag vara riktigt ärlig så måste jag erkänna att det blev ett ljud så man kunde tro att man satt på en bio. Vår "gamla" anläggning (så gammal är den inte, högst några år) tar jag över och bär in i mitt arbetsrum - så jag är allt annat än ledsen över detta. Men, när vi kom hem insåg vi att vår gamla TV-möbel inte skulle husera denna nya maskin på ett värdigt sätt. Vi har i och för sig pratat om en längre tid att vi borde byta ut den mot något funktionsdugligare. Woffegubben börjar sålunda koppla ihop Bio-anläggningen när vi anländer hemmet och jag satt i det utrymmet som har den starka lampan när jag hör honom skrika till. DÅ har en av hyllorna släppt i vitrindelen och kraschat glas från Kosta Boda och Orrefors för tusentals kronor....12 champagneglas, konjakskupor, vinglas och dessutom snapsglas och ölglas av Lasse Åberg. Gissa om man vill låsa om sig och aldrig komma ut från toale...utrymmet med den starka lampan? Alla glas är presenter och jag har inte ord för vad jag känner. Ingen av oss båda har en susning när detta inträffat men det kan inte ha hänt när vi varit hemma för det måste ha hörts i hela kvarteret. När jag bleklagade mig för Lilla Monsterbarnet påpekade hon mycket riktigt att det var världsliga ting. Jo, det är så sant men det är minnen och det är kära presenter från goda vänner och arbetskamrater.
Woffegubben ville, av naturliga skäl, inte koppla in den nya anläggningen annat än provisoriskt så den fick stå på en papperskorg, visserligen en tjusig dito i svart metall, men ändå. Jag trodde jag skulle få kramp när jag såg eländet. Så dagen i dag har vi ägnat åt att köpa en ny funktionsduglig möbel att ersätta den gamla med. Därför är allrummet nu fullt med möbelpaket förutom den parkett vi hämtade hem i veckan. Vi får se hur långt vi hinner i kväll men att vi skulle bli klara är en ren och skär utopi.
Jizzes så det kan gå!
Den nya möbeln består av två bokyllor varav den ena får vitrindörrar och den andra får täckta dörrar på halva ytan och resten blir öppna ytor. Därtill kommer två hyllor för CD-skivor i samma höjd som bokyllorna. En tv-bänk och en hylla att ha ovanför. Bägge med glasdörrar.
Man kan nu konstatera, efter nedmontage av den gamla möbeln, att närmare ett katastrofutrymme än så här var det länge sedan vi var. Tror jag!
Skrivet av Angela Müller den 17 oktober 2004 17:10 | Kommentarer (2) | Permalink
15 oktober 2004
Kunde inte skylla på det
UPPGRADERINGEN är klar och gick över förväntan! Det innebär att nu får jag släpa mig i väg till gymet - kan inte skylla på att uppgraderingen tog för lång tid.
Attans också, jag som simmade så långt i morse för att gardera mig om det inte skulle bli tid för gym ;-)
Så det kan gå!
Skrivet av Angela Müller den 15 oktober 2004 16:10 | Permalink
Samtal mellan två simborgare
SAKEN ÄR DEN att Astor och Rut, mina kompisar i simhallen, som simmar alla dagar i veckan och sällan är borta och dessutom alltid står på trappan och väntar innan öppningsdags inte var närvarande i tisdags och inte heller i torsdags. Vi brukar alltid skoja och retas lite när någon av de "trogna" inte dyker upp utan att ha anmält frånvaro i förväg.
När jag skulle göra första vändningen i bassängen i morse så väntade Astor på mig (det gör han alltid när vi kommer dit samtidigt) och då flög fan i mig:
Angela: Hallå där (till Astor) jag tycker jag känner igen dig. Har inte vi träffats förut? Jo, nu kom jag på det! Det är ju du som brukar simma här ibland.
Astor: Och vet du vad jag gjorde i går då?
Angela: Nä.
Astor: Jag simmade 2000 meter.
Angela: Bhaa, och vem kan intyga det?
Astor: Hon, varpå han pekar på hustru Rut.
Angela: Det gills inte - hon är ju jävig.
Angela igen: Så du menar att jag måste simma 2000 meter i dag?
Astor: Ja.
Angela: Näe, det orkar jag inte.
Astor: Jodå.
Jag simmade tvåtusen meter! Jäkla Astor :-) Fast å andra sidan kändes det ganska bra efteråt med den vetskapen att jag kanske inte hinner till gymet i kväll eftersom vi just nu håller på med uppgradering av vårt säljstödsprogram. Det kan gå hur bra som helst men kan också bli precis tvärtom. Och det är ju fredag så varför skulle det gå bra?
Skrivet av Angela Müller den 15 oktober 2004 14:10 | Permalink
14 oktober 2004
Robert ringde
MIG I GÅR! Robert från Bauhaus alltså. Han som till sist välsignade sig över vårt parkettgolv som utgått i sortimentet lägligt tills dess att vi ska renovera mitt arbetsrum. Jo, han ringde och berättade att paketten minsann anlänt från Tyskland och att vi kunde komma och hämta det.
-Skulle ni verkligen ha åtta paket, frågade Robert?
-Nej, vi skulle ha fem, svarade jag.
-Det var ju tur för det har kommit åtta paket men några av dem är transportskadade... Men då ska jag lägga undan fem paket till dig utan skador.
-Du har räddat min dag, svarade jag. Men vi kan inte komma i dag är det OK om vi tittar in i morgon strax före 18.00?
-Det går alldeles utmärkt, svarar Robert.
-Jobbar du då, frågade jag?
-Nej, men mina kolleger vet vad det handlar om så det är bara att titta in.
-Härligt, svarade jag.
Och vi tittade in i dag efter jobbet och får tag i en kollega till Robert som vill hyvla på oss 5 paket bokparkett varav två paket är transportskadade.
Jag ska inte berätta hur jag reagerade då! Och för att göra en lång och plågsam historia kort så var det tre, alldeles oskadade, paket undanlagda med ett helt annat namn på. Kollegan till Robert ringde runt som en tok, det var faktiskt lite synd om honom som fick ta hela den här historien, utan att egentligen komma fram till något mer än att vi skulle få tre friska och två sjuka paket med parkett.
NIX, sade jag då (kravallbenägen som man är)! Jag tar inte två skadade paket med mig hem efter hela denna historia som varit kring den här förbannade parketten.
Det slutade med att den andra kunden, som kommer i morgon, får två skadade och en oskadad paket med bokparkett.
Efter denna pärs, som varade i över en timme, så var tanken att jag skulle jogga min "sjuochenhalva"...om jag säger som så, att han där på axeln inte behövde anstränga sig speciellt länge för att övertala mig att låta bli så har jag inte överdrivit det hela. Jag åkte alltså med bilen hela vägen hem.
På jobbet är det full rulle och jag har mer än önskvärt att pyssla med inför den uppgradering av vårt säljstödsprogram som kommer att gå av stapeln i morgon eftermiddag. Så, det är frågan om om det blir något gym i morgon? Det blir en bra månad vad gäller motionsbiten ;-(
Men, som den kloke Sten Broman sade så behöver inte den som är tillräckligt begåvad någon motion (?)
Nu ligger i alla fall fem friska paket bokparkett och skräpar ner vårt allrum så i brist på andra aktiviteter så kan vi ju alltid kasta oss över renovering av mitt arbetsrum. Jag har inte ens börjat röja ur rummet ännu så det lär bli en lång följetong vad gäller det projektet framledes. Men det får bli helgens bekymmer. Nu ska jag kasta mig i säng för att förhoppningsvis orka mig igenom 1500 meters sim till morgonen och sedan ge mig i kast med dagens arbete och därpå en uppgradering på eftermiddagen. Så hörs jag inte av på lång tid framöver så har antingen uppgraderingen gått åt skogen eller så har jag drunknat i simhallen ;-)
Intelligens kännetecknas av en naturlig oförmåga att förstå livet.
Skrivet av Angela Müller den 14 oktober 2004 20:10 | Permalink
12 oktober 2004
Min eviga kamp
MED HAN SOM SITTER PÅ AXELN, fast i dag tror jag dom var två - en liten jävel på varje! Han försöker övertala mig allt som oftast att jag inte behöver ägna mig åt det här med motion. I morse blåste jag honom rejält när jag simmade niohundra meter istället för åttahundra som jag normalt gör på "öppnasjunollnolldagarna".
På jobbet var det som vanligt full rulle. Åtminstone har det varit så sista tiden och denna veckan är jag ensam eftersom kollegan är på IFRA-mässan i Amsterdam. Det brukar ju inte gå obemärkt förbi när någon av oss är ensamma. Då händer det alltid saker som i stort sett aldrig händer annars. Sedan har jag en uppgradering på gång, på fredag, av vårt säljstödsprogram och det håller mig sysselsatt mer än tillräckligt.
I dag, tio minuter före fem så slumpade det sig så lägligt att ett av våra viktigare produktionsflöden stannade och det tog mig nästan en timme att få igång eländet till fungerande status igen. Detta hände alltså precis när jag skulle klä om till joggingklädsel för att avsluta dom sista 7,5 kilometrarna på hemvägen joggandes.
Nåväl, när allt var frid och fröjd igen så började han på axeln försöka övertyga mig med att nu när du inte kom i väg i tid så kan du väl ändå inte jogga hem. Nä, sitt du skönt kvar i bilen och ha rövvärmen påslagen i sätet. Och förresten, visst gör det lite ont i knäet när du vrider dig mot höger?
Nej, nej och åter nej! I dag om någon dag behöver jag jogga och rensa i skallen! (Försöker jag bestämt hävda).
Äsch, du pratar smörja! Sätt dig skönt i soffan framför dumburken med en hög mackor när du kommer hem. Det har du gjort dig förtjänt av.
Vi kom iväg från jobbet strax innan 18 och då hade jag ändå hunnit byta om, sådetså!
Jag joggade alltså min "sjuochenhalva" och det gick över förväntan bra. Kändes mycket lättare i dag.
När jag kom hem bytte jag bara om hastigt och lustigt och sedan åkte vi bort till husvagnen för att tömma den inför vinterförvaringen. Tanken är att vi kör ner den till Fjärås till helgen. Och sedan kan Kung Bore komma!
Och nu, innan sängen ska få ge mig nya krafter inför en ny dag på jobbet, har jag lagat morgondagens lunch och druckit 1 liter mjölk ;-)
Den mest automatiserade anordningen i hemmet är nu som alltid mamman.
Skrivet av Angela Müller den 12 oktober 2004 21:10 | Kommentarer (2) | Permalink
10 oktober 2004
Åter till basen
STOCKHOLMSVISTELSEN är över för denna gång. Det har varit en fin helg och vi har hunnit att umgås och att ha det lite mysigt.
På lördagmorgon inhandlade vi lite gott frukostbröd och mötte upp Stora Monsterbarnet som tog tuben till Fridhemsplan. Därifrån åkte vi sedan gemensamt till Lilla Monsterbarnet, Oskar, Boris och Ila samt Alice och Greta (vars matte är på resa och är inkvarterade hos "bästa kompisarna" under tiden). Där åt vi en härlig frukost och sedan fixade vi lite deg till pinnbröd och drog därpå till Kairo. Jo, det är sant! Det ligger i Upplands Väsby och är ett fantastiskt fint område med bad och promenadstråk på härliga skogsmarker.
Anna och Oskar, och för all del även kompisarna, brukar dra dit och bada med hundarna. Det är Mälarens vatten och med risk för att bli tjatig så var det ett helt underbart område med växlande natur.
Vi tog först en lång promenad med alla fyra vovvarna och sedan stannade vi till på en fin grillplats och grillade korv och bakade pinnbröd till. Himla mysigt och vädret var ljuvligt men det blev lite kallt när vi var stilla.
Boris övade sig på att spåra och han gjorde det jättebra. Jag gick in i skogen, en lång bit ifrån dom andra, och sedan bad Anna honom att leta upp mig. Jag hade gått lite kringelkrokar så helt lätt var det inte men Boris fixade det och hittade mig.
På kvällen var vi sedan hela gänget, med undantag för dom fyrbenta, och spelade Bowling. Det var jättekul och vi har faktiskt inte spelat sedan vi var på Tenerife i julas. Två timmar höll vi på och var ganska möra efter det kan jag lova. Så vi körde Stora Monsterbarnet hem till Bandhagen och hjälpte henne med lite fix av TV-sladdar en stund innan vi körde till Kungsholmen för att sova några timmar.
I morse frukosthandlade vi lite och åkte till Bandhagen för att avnjuta den tillsammans innan vi vid 11-tiden började vår resa hem. Vi stannade på vägen och åt middag och sedan stannade vi ytterligare en gång för att handla det nödvändigaste för morgondagen.
Väl hemma blir det som alltid lite att röja med innan man är klar för sängen. Vi har packat upp och jag har lagat morgondagens luncher, packat bad- och gymväskor och nu håller jag på med tvättmaskin numro två. Så fort den är klar blir det sova av. Känner mig helt slut efter helgens aktiviteter men det har varit en sådan bra helg så det är värt det flera gången om.
Barn håller på att bli stora när de börjar ställa frågor som det finns svar på.
Skrivet av Angela Müller den 10 oktober 2004 20:10 | Permalink
8 oktober 2004
Höstskrud
HELA VÄGEN till Stockholm blev en resa i höstens tecken. Vi körde E20 som vanligtvis brukar vara en ovanligt tråkig körsträcka men som i dag verkligen förgylldes av alla vackert höstskrudade träd.
Vi tog en fika strax innan Örebro och var väl framme vid 13-snåret. Då välkommande bägge Monsterbarnen oss hemma hos Steffanie. Vi blev bjudna på en härlig lunch bestånde av en mycket smakrik soppa och underbart gott valnötsbröd därtill.
Anna och jag tog sedan en liten promenad med Boris och Ila medans Woffegubben och Steffanie borrade ett hål i väggen. Oskar kom efter jobbet och vi tog oss alla mot Upplands Väsby. Woffegubben hade Steffanie occh Oskar i bilen för dom fick uppdraget att fixa lite gott till kvällen. Jag åkte med i Annas bil och vi åkte till hunddagiset för att hämta Alice och Greta som för närvarande är inneboende då deras matte är på resa.
Väl hemma nu, hos Oskar och Anna, så skriver jag några rader och barnen fixar i köket med kvällens mys. Skönt att bli lite bortskämd i bland ;-)
Skrivet av Angela Müller den 8 oktober 2004 19:10 | Permalink
7 oktober 2004
Sista simturen
FÖR DENNA VECKA då vi drar till Stockholm tidigt i morgon bitti och alltså missar fredagssimet.
I dag blev det åttahundra som normalt en "sjudag". Vi skojade lite i simborgarkön innan portarna slogs upp att jag inte hade ansökt i tid om ledigt i morgon från simmet.
Och när jag, på väg ut, önskar Den Grymme Badmästaren en trevlig helg så fick jag minsann veta att HAN inte hade godkännt någon ledighet och därmed basta! Nu drar han väl in årskortet så jag står där snopen på måndagmorgon och inte kommer igenom spärren ;-)
TOTAL TRÄNINGSTID: 8 timmar, 53 minuter och 44 sekunder.
TOTAL KALORIFÖRBRUKNING: 3114.
KALORIFÖRBRUKNING DAGENS PASS: 159 varav 55% fett.
MEDELPULS DAGENS PASS: 115
INOM REKOMMENDERAD ZON: 22 minuter och 56 sekunder.
TOTAL TID DAGENS PASS: 25 minuter och 14 sekunder.
Skrivet av Angela Müller den 7 oktober 2004 09:10 | Permalink
6 oktober 2004
Något lugnare
I SIMHALLEN blev det "bara" 1000 meter och stretching i dag för Woffegubben hade besökstid på Läkarhuset med sin cysta som fortfarande spökar, eller rättare sagt den som växt ut igen spökar.
På jobbet var det aningen lugnare i dag åtminstone på eftermiddagen. Förmiddagen satt jag i telefon i stort sett hela tiden och det är ganska påfrestande ibland. Nåväl, eftermiddagen var skaplig på aktivitetsfronten så jag kom i väg i tid i dag och tog mig till gymet. Körde 1 timma på löpbandet och 30 minuter på med crosstraniern och sedan en 35-minutare styrka.
Woffegubben är kvar i stan ännu för han skulle på ett möte med "25-klubben". Det är en klubb som jobbet har för sina anställda som varit där i 25 år och mer. Dom brukar ordna lite trevliga träffar med god mat och underhållning vilket brukar vara mycket trevligt. Eftersom jag är mer eller mindre nyanställd, har bara varit där i 17 år ännu, så har jag inget tillträde ännu till denna inre krets.
Med dogmatiker menar vi vanligen en människa som envist vägrar att dela våra egna fördomar.
Skrivet av Angela Müller den 6 oktober 2004 20:10 | Permalink
5 oktober 2004
Ännu en hektiskt dag
FRÅGA MIG INTE hur det gick till men till gick det. Trodde i min enfald att det skulle bli något lugnare eftersom största delen av dagen gick åt till olika möten men däremellan hann jag bli "haffad" med allsköns olika problem. Därtill kom ett extrainkallat MBL-möte med start 16.30. Det innebar att jag fick rusa från en användare till sista mötet med andan i halsen utan att jag vara klar med problemlösningen. Får alltså fortsätta på det i morgon för när jag kom från mötet hade givetvis alla, utom jag då möjligtvis, redan gått hem.
Men, jag sprang av mig lite stress eftersom jag hade bestämt mig för att jogga "sjuochenhalvan" på vägen hem i dag. Det var lite tungt i benen men för övrigt gick det alldeles utmärkt och vädret var fint för att inte säga perfekt för jogging.
Nu i kväll håller vi på och packar för Stockholmsresan som går av stapeln på fredagmorgon. Stora Monsterbarnet har lyckats sprida omkring sig massor av prylar de korta perioder hon bott här under vår och sommar. Nåja, nu har hon fått tillbaka sin lägenhet så då passar vi på och tar med oss alla hennes prytlar.
Människorna är de enda varleser som lider sådana kval att det varit tvungna att uppfinna skrattet.
Skrivet av Angela Müller den 5 oktober 2004 20:10 | Permalink
4 oktober 2004
Sitter och väntar
PÅ ATT WOFFEGUBBEN ska ringa, Det är nämligen hans tur att ha "färdtjänst" i dag för han är ute med några "gubbar" från Wezäta-tiden och tar några pilsner.
Jag har förstås tittat på Krönikan på TV och det viner av vind runt husknuten och piskar av regn mot rutorna så det var riktigt mysigt att krypa upp i soffan efter ett gympass och njuta av denna underbara serie.
Min arbetsdag har slagit alla rekord i dag. Fullt ös - medvetslös hela dagen, från det jag anlände efter simmet i morse tills jag slog igen dörren vid 16-tiden.
Nåja, det var länge sedan jag hade en sådan dag sist så jag ska väl inte klaga.
Morgondagen är fylld av diverse möten så den blir garanterat lugnare.
I går morse när jag slog upp mina ljusblå regnade det så jag bestämde mig för att "nana kudden" en stund till. Ve och fasa, jag vaknade inte förrän efter tio! Det händer inte ofta att jag sover så länge men jag får väl anta att jag behövde det.
Eftersom vädret var lite dassigt bestämde jag mig för en tur till Ikea för att börja planera de möbler jag ska ha i mitt arbetsrum när vi renoverat klart. Vi har visserligen inte börjat ännu då parketten fortfarande felas oss men att planera nya möbler kan ta tid. Det lutar nästan åt att det blir Billy-hyllor med glasdörrar men som sagt inget är bestämt ännu. Problemet är ju att jag måste hitta en datormöbel samt skrivbord för symaskinen i samma träslag och det verkar värre. Det får nog bli fler turer till andra möbelhandlare framöver.
Det är ju i och för sig alltid trevligt att ta sig en tur till Ikea så även om det inte blev några möbler ännu så hittade jag förstås lite annat smått och gott.
Bland annat tre mysiga kuddar till nya bäddsoffan (som fortfarande står i sin förpackning i vardagsrummet), badlakan och handdukar samt fyra nya skärbrädor i trä och ett knivblock. Jag var så hiskeligt trött på alla våra fula skärbrädor i vit plast som inte är vita längre utan färgade av allsköns matvaror. Värst är röd paprika för den biter sig fast som attan när man skurit. Åtminstone om brädorna är slitna efter mycket användande och det var våra.
Japp, det rök någon och en halvannan tusenlapp - men det var väl givet :-)
Begäret gör människan blind.
Skrivet av Angela Müller den 4 oktober 2004 21:10 | Permalink
2 oktober 2004
En hiskeligt bra dag
JAG GICK UT för att jobba i trädgården och Woffegubben var inte sen med att komma efter. Jag flyttade Hängkaraganen till framsidan och började så smått ta tag i mitt evighetsprojekt. Evighetsprojekt är det bara för att jag aldrig får tummen ur. Projektet befinner sig under Rönnen på framsidan och där växer allt mellan himmel och jord samt lite till.
Jag har alltså länge insett att jag måste sanera bort en del växter och flytta en del. Det Amerikanska blåbäbäret samt en Minirododendron har har jag lyckats omplacera och resten av tiden gick till att försöka gräva upp det jag inte ska ha kvar. Hittills har jag lastat en skottkärra full och en stor säck och ändå syns det inte. Nåja, jag får väl fortsätta i morgon. Ett projekt som tagit så lång tid att fundera på kan ju inte bli klar samma dag :-)
Nej, i sanningens namn var det hunger som drev mig in och det faktum att det var näst intill tomt i kylskåpet.
Woffegubben strök planket mellan vår och grannens trädgård med lasyr och sedan gav han sig på att städa i förrådet. Det såg för djävligt ut efter våra bravader med nedtagna träd och buskar som vi släpat igenom förrådet till framsidan för vidare transport till tippen. Lera och vissna löv är bara förnamnet. När han tömt hela förrådet åtog jag mig att sopa rent så att allt kunde komma på plats igen. När jag drog borsten utefter kanten kom "min" padda fram igen. Den rackaren skrämde halvt ihjäl i somras då jag skulle baxa ut gräsklipparen. Jag trodde att mitt tjut tog död på honom eller åtminstone skrämde han på flykten - men icke. Jag tänker i alla fall inte kyssa honom för det räcker så väl med en prins i huset.
Hunger var det ja. Efter sopandet drog jag in och trollade till middag som vi avnjöt innan vi for i väg till Alingsås för att handla lite mat. Ganska praktiskt att handla när man är mätt och belåten - inga extra godsaker här inte.
När vi kom hem kastade jag mig över strykhögen eftersom den började bli ett allvarligt hot mot de inneboende på Vallvägen 7. Jag menar, att skulle högen råka välta precis när man råkar passera - ja, då tror inte jag att någon kan överleva. Nej, det skulle bli en säker kvävningsdöd.
Nu är högen nere i tre par shorts och det ska man säkert överleva vid ett eventuellt angripande.
Innan sängen skriker sig blå över att jag borde sova så ska vi avnjuta en äppelpaj med vaniljsås och lite glass. Men jag kan nog konstatera, eller åtminstone ryggen min, att det varit en bra dag med mycket som blivit gjort.
Sann glädje är en allvarlig sak.
Skrivet av Angela Müller den 2 oktober 2004 22:10 | Permalink
Blodtryck
NÄR JAG SLUTADE röka för en herrans massa år sedan, åtta tror jag bestämt att det är, så fick jag en massa elände som belöning. Bland annat högt blodtryck.
Det innebar att jag fick medicin som skulle tas varje dag livet ut. Det gjorde jag också och trycket blev normalt.
Jag minns så väl den dagen då min doktor tog trycket och frågade hur jag hade tagit mig dit?? När jag berättade att jag cyklat hämtade han en annan blodtrycksapparat för att han trodde den var trasig och visade fel värden. Men tre apparater visade lika högt värde så då fann han ingen annan råd än att skriva ut medicin. När jag sedan en stund senare stod på apoteket för att lösa ut medicinen så fick jag samtal på mobilen om att min mor var så nära döden att jag skulle komma omedelbart. Jag hade berättat för min doktor om hur nära det var för mamma, vi hade samma läkare så han kände henne mycket väl, och han bad mig hälsa henne så innerligt. Det gjorde jag förstås så fort jag kommit till henne och trots att hon inte kunde frambringa så mycket så klämde hon min hand och bekräftade att hon mottagit hälsningen.
Efter några år och en ny doktor (då min gamle trojänare sedan unga år tyvärr avled) började så smått undra om jag verkligen måste äta blodtrycksmedicin resten av livet. Min nya doktor svarade att man kan pröva att sluta med medicinen men då måste man ta blodtrycket flera gånger i veckan under en längre period.
Jag funderade länge på hur jag skulle kunna göra detta och tyckte att det verkade näst intill omöjligt eftersom jag jobbar varje dag och inte har tillgång till företagssköterska mer än en gång var fjortonde dag. så det rann ut i sanden...
Ända tills jag råkade nämna det för Woffegubben som genast sade att då köper vi en blodtrycksmätare på apoteket. Jag protesterade högljutt för den kostade en hel förmögenhet men det gick ju inte hem hos herr Müller.
Sagt och gjort sommaren 2001 införskaffades en blodtrycksmätare för armleden.
Jag besökte min läkare igen och berättade om mina planer och fick instruktioner om hur och när jag skulle mäta. Blodtrycksmätaren var med mig hela sommaren på alla ställen där vi befann oss till och med i Helsingfors där vi besökte Stora Monsterbarnet som då sommarjobbade på Hufvudstadsbladet.
Det gick över förväntan bra och när jag var på återbesök hos "min" doktor fick jag idel beröm då jag bokfört varje mättillfälle mycket noggrant i ett excelark som jag skrivit ut och lämnade fram. Trycket höll sig mycket bra och jag fick godkänt på att fortsätta utan medicin.
Han skojade lite med mig och sade att jag inte behövde mäta två gånger per dag resten av livet utan ta det då och då.
Så, det har jag följt men får lite dåligt samvete i bland då jag lätt glömmer bort det emellanåt och det kan gå väldigt lång tid mellan mättillfällena.
Detta kom jag att tänka på i slutet av september så nu har jag mätt några dagar och till min stora förvåning är det mycket bättre nu är under sommaren 2001 då jag fick godkänt av doktorn att inte behöva ta mina tabletter.