« Min eviga kamp | Huvudsidan | Samtal mellan två simborgare »
14 oktober 2004
Robert ringde
MIG I GÅR! Robert från Bauhaus alltså. Han som till sist välsignade sig över vårt parkettgolv som utgått i sortimentet lägligt tills dess att vi ska renovera mitt arbetsrum. Jo, han ringde och berättade att paketten minsann anlänt från Tyskland och att vi kunde komma och hämta det.
-Skulle ni verkligen ha åtta paket, frågade Robert?
-Nej, vi skulle ha fem, svarade jag.
-Det var ju tur för det har kommit åtta paket men några av dem är transportskadade... Men då ska jag lägga undan fem paket till dig utan skador.
-Du har räddat min dag, svarade jag. Men vi kan inte komma i dag är det OK om vi tittar in i morgon strax före 18.00?
-Det går alldeles utmärkt, svarar Robert.
-Jobbar du då, frågade jag?
-Nej, men mina kolleger vet vad det handlar om så det är bara att titta in.
-Härligt, svarade jag.
Och vi tittade in i dag efter jobbet och får tag i en kollega till Robert som vill hyvla på oss 5 paket bokparkett varav två paket är transportskadade.
Jag ska inte berätta hur jag reagerade då! Och för att göra en lång och plågsam historia kort så var det tre, alldeles oskadade, paket undanlagda med ett helt annat namn på. Kollegan till Robert ringde runt som en tok, det var faktiskt lite synd om honom som fick ta hela den här historien, utan att egentligen komma fram till något mer än att vi skulle få tre friska och två sjuka paket med parkett.
NIX, sade jag då (kravallbenägen som man är)! Jag tar inte två skadade paket med mig hem efter hela denna historia som varit kring den här förbannade parketten.
Det slutade med att den andra kunden, som kommer i morgon, får två skadade och en oskadad paket med bokparkett.
Efter denna pärs, som varade i över en timme, så var tanken att jag skulle jogga min "sjuochenhalva"...om jag säger som så, att han där på axeln inte behövde anstränga sig speciellt länge för att övertala mig att låta bli så har jag inte överdrivit det hela. Jag åkte alltså med bilen hela vägen hem.
På jobbet är det full rulle och jag har mer än önskvärt att pyssla med inför den uppgradering av vårt säljstödsprogram som kommer att gå av stapeln i morgon eftermiddag. Så, det är frågan om om det blir något gym i morgon? Det blir en bra månad vad gäller motionsbiten ;-(
Men, som den kloke Sten Broman sade så behöver inte den som är tillräckligt begåvad någon motion (?)
Nu ligger i alla fall fem friska paket bokparkett och skräpar ner vårt allrum så i brist på andra aktiviteter så kan vi ju alltid kasta oss över renovering av mitt arbetsrum. Jag har inte ens börjat röja ur rummet ännu så det lär bli en lång följetong vad gäller det projektet framledes. Men det får bli helgens bekymmer. Nu ska jag kasta mig i säng för att förhoppningsvis orka mig igenom 1500 meters sim till morgonen och sedan ge mig i kast med dagens arbete och därpå en uppgradering på eftermiddagen. Så hörs jag inte av på lång tid framöver så har antingen uppgraderingen gått åt skogen eller så har jag drunknat i simhallen ;-)
Intelligens kännetecknas av en naturlig oförmåga att förstå livet.
Skrivet av Angela Müller den 14 oktober 2004 20:55