« februari 2004 | Huvudsidan | april 2004 »

31 mars 2004

Några foton

I kväll har jag inte gjort så mycket men har till sist fått några bilder på vår sovrumsrenovering I vår fotoblog

Är man tillräckligt begåvad behöver man ingen motion

STEN BROMAN

Det är verkligen en sorg att konstatera att det inte gäller i mitt fall :-)

Skrivet av Angela Müller den 31 mars 2004 21:03 | Kommentarer (2) | Permalink

Kilometern

I simhallen i morse gick mot all förmodan bra:

TOT. TIME: 77:25:46
TOT KCAL: 23382
KCAL/FAT: 197/60
HR: 110
IN ZONE: 22.07
EXE. TIME: 35.49

Skrivet av Angela Müller den 31 mars 2004 16:03 | Permalink

30 mars 2004

Lite farligheter

Redan när jag påbörjade min stavgång hem hade jag lurat ut att jag skulle ge mig ut på lite farligheter.
Så när jag var nästan framme vid kyrkan vek jag av in i skogen. Jag eller rättare sagt vi (Woffegubben och jag) har gått den sträckan förut men det var länge sedan och jag har så vitt jag kan minnas aldrig gått den ensam.

Det förlängde min "sjuochenhalva" en aning och jag fick njuta av mossbelupna träd och mitt ute i ingenstans har någon vänlig själ hängt upp ett matbord för småfåglarna. Det var blött men spännande men vem bryr sig om ett par blöta fötter och skitna, leriga vandrarskor när solen är röd som en rödbeta och luften så frisk så man nästan får andnöd?

Av tiden att döma, som det tog innan jag var hemma, så kan jag räkna ut att det blev 1 mil eller något mer.
Ryggen är öm och benen känns som stockar och det är tveksamt om jag orkar kilometern i simhallen till morgonen men det var det värt!
Och jag kan dessutom konstatera att ordningen är återställd. Eurasiern var på plats i dag...jag blev dock inte utskälld som brukligt men han/hon var där och det är huvudsaken.

Utan en tanke på nära och kära travade jag alltså på och rätt som det var ringde mobilen. Det var Woffegubben som undrade om jag tagit vägen om Kualumpur. Hade inte en tanke på att han blev orolig när jag inte var hemma på 1 timma och kvart som sjuochenhalvan tar. Och jag hade inte heller avslöjat att jag smitt planer på att ändra rutten just i dag.

Nåväl, nu är jag hemma och lugnet är återställt. Det blir inte många knop i kväll för min del men jag ska i alla fall njuta lite av min upplevelse denna tisdagskväll.

Tot. tid 76 timmar 49 minuter och 57 sekunder
Tot. KCAL 23185
KCAL/FAT 208/50
Average 99
In Zone - inte alls!
Tot. tid för träningspasset 1 timma och 52 minuter

Ålder spelar ingen roll om man inte är ost.

BILLIE BURKE

Skrivet av Angela Müller den 30 mars 2004 20:03 | Permalink

Dagens sim

700 meter:
Tot träningstid: 74,57
Tot KCAL: 22997
KCAL/FAT: 148/55
Average: 114
In Zone: 00:20:24
Tot träningstid: 00:24:44

Skrivet av Angela Müller den 30 mars 2004 09:03 | Permalink

29 mars 2004

En dag som denna duger inte vilken rubrik som helst!

I morse när jag rafsade ihop badprylarna för morgonens simtur innan jobbet (som jag som vanligt hade haft hela helgen på mig att ordna med) så slog mig tanken "om jag skulle ta mig i kragen och stava hem från jobbet sista biten i dag". Sagt och gjort, jag rafsade sålunda ihop kläder lämpliga för ändamålet samt mina alldeles rena och nytvättade vandringsskor i en kasse. Långt där inne i bakhuvudet tänkte jag att jag har ju hela dagen på mig att ångra mig och hitta på tusen och en anledningar till att inte gå sista biten hem....
Någon CD-spelare med tilhörande lämplig, för stavgång, musik hanns inte med vilket jag ALDRIG missat förut under mina tusen och en stavgångar.

På väg hem i bilen fram till startplatsen, dvs 7,5 kilometer innan hemmets trygga famn, satt jag och verkligen och då menar jag verkligen kände efter om jag hade något mer i kroppen som värkte förutom latmasken - vilket snart visade sig att jag inte kunde finna.

Jag hoppar sålunda av vid brandstationen och påbörjar min evighetsgång hem. När jag kom fram till villorna i Stenkullen busade jag till det genom att korsa igenom kvarteret istället för att följa cykelbanan som jag alltid annars gör.
OCH, vad ser jag i varje liten trädgård? Jo, Krokusar i alla regnbågens färger, Scilla i mördande blå intensiv färg samt Snödroppar i mängder - så jag glömmer helt enkelt bort att tänka på hur långt jag har kvar innan jag är hemma!

När jag sedan är åter på det gamla invanda stråket, dvs cykelbanan mellan Stenkullen och Gråbo, är jag på sprudlande gott humör och hela tiden lyser solen på himlavalvet stor och gul! I dikesrenen upptäcker jag tusentals vårtecken i form av fälgar blanka och fina, tomma drickaflaskor i plast (dom med 1 kr i pant), tomma Risifruttiförckningar, plåtaskar från cigariller, tomma tablettaskar, tomma tetrapack som en gång innehållit filmjölk med smak av blåbär osv osv.

Jag begriper självklart lika bra som alla andra vuxna människor att dessa ting i sig inte är några vårtecken men vetskapen om att dom nu syns och inte är täckta med snö längre är för mig ett vårtecken så gott som något. Därmed basta!

Och (nu hoppas jag innerligt att Stora Monsterbarnet läser detta) vad upptäcker jag lite senare? Jo, två stycken Tussilago i en kamp utan dess like att växa till sig och blotta sig för alla som vill se dem. Dessa ljuvliga vidunder och mirakel som kan få en vuxen människa att näst intill falla i gråt av glädjetårar. Och ta mig tusan är det inte "vår" (Steffanies och min) Tussilago som kommer så troget för att glädja detta konstiga släkte som tillhör rasen människor. Saken är nämligen den att för två år sedan, när Steffanie var hemma på påsklov från universitetet i Innsbruck, gick vi en härlig promenad genom skogen och på vägen hem kom vi att gå cykelbanan och vid samma ställe upptäcker vi just en alldeles ensam Tussilago. Steffanie lade sig krypandes på alla fyra för ett foto och just detta har etsat sig fast i mitt minne så varje gång jag passerar denna sträcka så tänker jag på just detta tillfälle. Och just i dag, just i dag så visar sig denna Tussilago på samma ställe igen!

Den enda smolken i bägaren jag kan finna på denna annars urtråkiga sträcka, som består av asfalt och åter asfalt i lagom blandning med trafik som dånar hela tiden, är i så fall att min "kompis" Eurasiern inte skäller ut mig. Han eller om det nu är en hon var inte ens ute i dag. Dock finns både hundkojan och dagbädden, bestående av en trädgårsmöbeldyna och en fäll av okänt pälsslag, kvar i trädgården så jag tar för givet att han/hon bara var tillfälligt borta från sin givna plats. Kanske inne hos matte för ett skrovmål, vad vet jag?

När jag sedan närmade mig grusvägen som leder till kyrkan (och som är en riktig bonnaväg utan belysning som alltså inte kan brukas den mörka delen av året) så vek jag av från allfarvägen in där och njöt å det gruvligaste av mjukt underlag (gruset) och fågelsång å det värsta! Det måste ha varit Lärkan som jag hörde. I sanningens namn ska det erkännas att min kunskap om småfåglar är inget att skryta med. Jag känner igen skator och kråkor eftersom dom envisas med att äta den mat jag så gladeligen varje vinter hänger och sprider ut i trädgården samt proppar fågelbordet full med (för just småfåglar!). En och annan talgoxe kan jag i osäkra fall också identifiera.

Det var länge sedan, och då menar lång tid, som jag kände en livsglädje som jag gjorde just i dag under den 1 och 1/2 timme som stavgången varade!
Jag sade till mig själv flera gånger - bry dig inte om att tänka och tänk framförallt inte på att snart, om några månader, så kommer hösten, vintern och därmed tungsinnet att ha dig i sitt hårda grepp igen. Nä, gå på nu och bara njut av varenda en liten eller stor hög med hästskit och varje lite gnutta doft av koskit från de tre futtiga gårdar som fortfarande finns kvar just här - tänk inte på framtiden utan fånga nuet.

Och det gjorde jag! Jag känner mig fortfarande, väl hemkommen, lika upprymd så nu tror jag bestämt att jag packar redan i kväll för mordgondagens sim och stavgång!
Vem vet jag kanske rent av tar mig till gymet endera dagen som jag undvikit som pesten länge nu.

Visst är det märkligt att några Krokusar, Tussilago samt vanligt skräp i dikesrenen kan få oss (eller åtminstone mig) att åter känna en sådna enorm livsglädje!

Jag fick i dag mail från Lilla Monsterbarnet där hon påstår att Boris och Ila undrar vilken dag (dom kommer och hälsar på torsdag t o m söndag) som vi ska göra våfflor? Pyttsan, skylla på puslingarna, jag vet nog vem det är som undrar :-)

Jo, förresten - Woffe, min käre make, har nog fått sin del av vårkänslorna också för han är just nu ute och tvättar bilen utomhus! Det ni - det är ytterligare ett vårtecken så gott som något!

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag göra om samma misstag igen - fast tidigare.

TALLULAH BANKHEAD

Skrivet av Angela Müller den 29 mars 2004 20:03 | Kommentarer (5) | Permalink

28 mars 2004

Det var helgen det

Och fort gick den!
I går var vi på Ikea IGEN och kompletterade med två hyllor som ska hänga i strykrummet. Eftersom vi tog bort den gamla Ivar-hyllan när vi köpte nya garderober hade jag inget ställe att placera vår gamla uttjänta stereroanläggning som ger mig en gnutta glädje när jag stryker eftersom radion är en väl fungerande del.
Nåväl, där gick den dagen för det var av nödvändig karaktär att även besöka ICA på väg hem från Ikea för att få slut på det evinnerliga ekot varje gång kyskåpsdörren öppnas.

I dag har jag varit Spice Girl mer än halva dagen. Luncher för kommande arbetsvecka samt dagens middag.
Under tiden agerade jag även som möbelförsäljare! Jo, det är faktiskt sant. Vi sålde våra två höga furubyråer eftersom vi inte har plats för dem längre.
Gick under klubban för det faciala priset av 199:-/styck.
Säkert hade det gått att få ut det dubbla men vi ville bli av med dom så att vi kunde röja undan och få lite ordning.
Dessutom får man sätt in annons alldeles gratis i Världens bästa tidning om varan man säljer kostar under 200:-

Därpå sanerade vi huset grundligt. Maken tog ut alla mattor och piskade jag svabbade av golven, både gamla och nya. Så nu doftar här gott och allt byggdamm ligger forhoppningsvis i damsugarpåsen :-)

Stora Monsterbarnet ringde i dag och överraskade. Lika roligt varje gång vi hör från henne!

Så det blir väl till att summera den snart gångna helgen som relativit god!

Egna framgångar är stimulerande. Men andras fiaskon är inte heller att förakta.

OSCAR WILDE

Skrivet av Angela Müller den 28 mars 2004 21:03 | Kommentarer (1) | Permalink

26 mars 2004

Fredagsfyran

Tar mig några sekunders paus och gör Fredagsfyran

1. Vilken var den senaste “goda gärningen? du utförde?

Häromdagen ringde en förtvivlad säljare och ville ändra ansvarig säljare på 1600 ordrar. Det tog henne flera timmar och en präktig musarm att komma igenom bara några...jag gjorde en update mot databasen och det gick på 5 röda sekunder.

2. Vilken var den senaste, moraliskt sett, tveksamma handlingen du utförde?

Skällde på Maken.

3. Gör man “goda? handlingar av godhet eller för att man själv mår bra utav det?

Ja, det var en moralfråga - för bådas skull tror jag bestämt. Det är inte fel att känna sig "god" ibland.

4. Vad gör du om du hittar 10 000 i använda sedlar?

Förmodligen något jätteroligt.....trots dålig sömn efter det roliga!

Skrivet av Angela Müller den 26 mars 2004 16:03 | Permalink

25 mars 2004

Våffeldagen

Jo, pyttsan! Men här i det Müllerska hemmet blev det inga våfflor i dag trots att vi förberett med både smet och grädde.
Nej, här är det hårt arbete som gäller!

Kvällen har sålunda ägnats åt "iordningplockning" med allt vi spritt ut på våra 150 kvm under reparationsarbetena pågått.
För så är det nämligen - börjar man i ena ändan så ger det hela tiden fler idéer på idelaiska lösningar hur man ska få ordning och reda.

Av samma anledning har i kväll sortering av shorts, linnen, handdukar och mycket annat trevligt ägt rum i det Müllerska hemmet. Fint blir det och ordning därtill men tid tar det och kraft också.

Vad anbelangar dom uteblivna våfflorna så kommer dessa att serveras till helgen! Just nu prioriteras ordningen och redan då det väntas besök av Lilla Monsterbarnet samt våra ögonstenar - Puslingarna.
Klart som korvspad måste det bli ordning i huset innan dom kommer för som Woffegubben så klokt påpekade i dag när jag sade att dörrarna måste bli klara (dom två som tillhör sovrummet och varav den ena ska speglas) innan dom kommer.
- Ja, vad ska annars Boris och Ila tro om oss! Vaaa?

Kanske blir det våfflor en gång till när dom anländer nästa torsdag - för så vitt jag vet har varken Boris eller Ila ätit våfflor någon gång.
Så med andra ord kommer våffeldagen, trots försening, att firas med den äran även i det Müllerska hemmet. Ingen tvekan härom!

Annars är det full rulle- raka rör på jobbet vilket är precis det läge man önskar när man har samma tillstånd i hemmet :-) Självklart har man precis så mycket krafter kvar som önskat när man anträder det sistnämda som mest påminner om ett katastrofmoråde!

MEN jag sover gott numera sedan jag flyttat "hem" igen och ska sanningen fram så går det att skratta åt eländet på jobbet från och till oxå...fast vi smyger oss väl så att ingen i sin enfald går omkring och tror att det bara är kul att jobba på Världens Bästa Tidning!

Och nu då...jo, nu väntar jag bara på att torktumlaren ska blir klar liksom sista (för i dag) maskinen med tvätt och sedan ska jag äntligen få tassa in i det fina sovrummet och sova ända till klockan 05.30 i morgon då den grymme badmästaren förväntar sig att se oss 06.30 i kön bland alla baddjävlar som besöker simhallen varje morgon!

Någon annan motion än simning blir det inte just nu men jag har tankar på att sakta men säkert komma igång igen under nästa vecka...vilket jag tycker mig känna igen...nästa vecka!

Nåja, den som lever får se!

En lögnare måste ha gott minne

MARCUS FABIUS QUINTILANUS

Skrivet av Angela Müller den 25 mars 2004 20:03 | Kommentarer (2) | Permalink

22 mars 2004

Undrar just?

Hur man bär sig åt för att vara en bra, just, rättvis, lärande supermamma utan att vara stygg, orättvis och snål???

Nu har jag i alla fall flyttat "hem" igen!

Barn är otroligt goda imitatörer. Hur hårt man än sliter för att lära dem ett fint sätt uppför de sig ändå precis som sina föräldrar.

LIS BYRDAL

Skrivet av Angela Müller den 22 mars 2004 22:03 | Permalink

Sakta men säkert

Förvandlingen av vårt sovrum börjar nu närma sig slutet. I går var vi på K-Rauta och köpte garderobsinredning för 1700 pengar. Sanslöst dyrt men lika sanslöst bra!
Nu blir det både hängmöjligheter samt en rad med trådbackar – oj, vad fint det blev.
En sådan ordning vet jag inte med mig att det varit någon gång förut.
Sedan så är det ju som alltid…har man bara börjat så upptäcker man vad man borde göra mer.
Det upptäckte vi i lördags så nu har vi förvandlat vårt gamla syrum, som vi kallar det, med tre nya fina garderober PAX/Brevik inköpta på Ikea. Vi skruvade och skruvade samt skruvade och till sist många timmar senare står där nu två styck garderober 50 breda med hyllor samt två lådor längst ner och en enmeters (dubbel) med två stänger i så att man kan har två rader med kläder som hänger. Perfekt för skjortor och långbyxor.
Det i sin tur gör att vi kan göra oss av med två stora gamla byråer som vi länge önskat att dom stod någon annastan.

Jag bor fortfarande i mitt arbetsrum men kan nu flytta hem igen. Jag går dock och njuter av det fina parkettgolvet i det tomma rummet och undrar i mitt stilla sinne om jag verkligen ska ställa in den stora sängen i gen? .Det kommer inte att bli mycket golvyta kvar - den saken är säker J

Dörrarna till garderoben har tyvärr inte anlänt ännu och kommer att dröja ytterligare två veckor men den som väntar på något gott….

Skrivet av Angela Müller den 22 mars 2004 15:03 | Permalink

18 mars 2004

Sjuk av oro

En kort rapport som inte säger mycket mer än att parkettgolvet i vårt, för närvarande under reparation, sovrum är klart. Nu!

Tankarna är dock långt bort, inte utan anledning, på större bekymmer än ett sovrum under reparation.
Vi försöker givetvis njuta av att vi äntligen kan släcka flitens lampa för i dag, som för övrigt redan är i morgon, men vi är också föräldrar så njuta får vi göra när oron släpper och lugnet återvänt både hit och dit.

Politik är något som är alldeles för allvarligt för att överlåtas åt politiker.

CHARLES DE GAULLE

Skrivet av Angela Müller den 18 mars 2004 23:03 | Permalink

15 mars 2004

Tapeter uppe

Oj, säger jag bara - vilken himla tur att vi bestämde oss för att ta hjälp av ett proffs till sovrummet. I dag har han tapetserat - phew!
Jag kan bara konstatera att jag hade inte klarat den tapeten! Den var jättesvår och känslig. Vid flera tillällen revs tapeten upp och underytan kom fram, inte så bra eftersom den är vit och ovanytan blå...

Det är bara att konstatera att jag är glad och lyclig över att jag inte ens försökte själv för det hade slutat med en ände av förskräckelse. (Se för övrigt dagens citan sist).

Men han, vårt proffs, redde givetvis ut saken.

Man skulle kunna tro, om man inte visste bättre, att ett underverk skett med rummet. Den förra tapeten var vit, med struktur i mönster, och den nya är varmt blå och slät. Woow, vilken skillnad!

I morgonkväll ska vi förhoppningsvis kunna påbörja resan med att lägga parketten. Självklart är det svårt att skaffa sig en uppfattning om hur det ska bli förrän det finns golv och lister både i tak och golv men jag känner redan nu att det kommer att bli precis så fint som jag föreställt mig.

Woffegubben har varit ledig i dag, vilket passade perfekt eftersom proffset skulle komma men även för att han hunnit att göra delar av garderobsutrymmet klart. Han har satt upp spånskrivor på bägge sidor där stången ska fästas och det gjordes inte utan besvär för jag hade mätt fel så skivorna var för stora....
Vi har för avsikt att sätta väv på väggarna där inne som vi sedan ska måla vitt. Då blir det lite tåligare och ser dessutom fräscht och fint ut. Och vi lägger parkett även där - så vem vet, vi kanske har den finaste garderoben i hela kvarteret sedan :-)

Hellre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände.

FRIEDRICH VON SHIRR

Skrivet av Angela Müller den 15 mars 2004 23:03 | Permalink

11 mars 2004

Andra omgången

Gud så fint det blev efter andra omgången spackel av "vårt" proffs.
Nu ska det torka och sedan kan han börja tapetsera på måndag. Oj, vad jag längtar efter att få se hur fint det blir.
Nu ska jag måla taket och lite annat smått, bland annat under elementet, under helgen.
Så från tisdag och framöver kan alltså golvet läggas och sedan är det inte långt kvar tills jag kan flytta "hem" igen.
Det längtar jag faktiskt efter för även om det fungerar skapligt bra att sova i mitt arbetsrum så stämmer dom kloka orden någon yttrat - borta bra men hemma bäst :-)

Jag säger det igen med risk för att bli tjatig - det är en enorm skillnad på resultatet mellan proffs- och amatörarbete!

Livet är kort men det kan vara långt medan det pågår.

AUGUST STRINDBERG

Skrivet av Angela Müller den 11 mars 2004 21:03 | Kommentarer (2) | Permalink

9 mars 2004

Det är en viss skillnad

Kan man säga när proffs jobbar i jämförelse med amatörer dit jag räknar både mig och Maken :-)

Det var en fröjd i dag att se proffset spackla väggarna - dom blev släta som en "barnrumpa"!
Så långt kan vi nog vara överens om att vi inte hade klarat detta.
Han gjorde dessutom hela rummet på mindre än 1 timme - bara det!
Det gick mer än två hinkar spackel - jeezus!

På torsdag kommer han åter och tar omgång två. Det känns skönt att veta att det blir riktigt gjort och jag har inte det minsta dåligt samvete vare sig för pengarna det kostar eller att få vara lite lat. Så fint underarbete har inte några av våra väggar eftersom vi gjort allt själva innan.

Och en trevlig kille är det - han hade till och med tid att fika med oss innan han gick. Vi pratade om allt och inget och fick på köpet en trevlig stund tillsammans.

Arbete är nog bra, men det tar bort så förbaskat mycket tid.

STRIX

Skrivet av Angela Müller den 9 mars 2004 21:03 | Permalink

8 mars 2004

Man kan ju undra

Jag hade en orolig natt med dålig sömn, var mest förbannad hela natten.
I drömmarna då. Det skulle vara intressant att få delge denna nattens upplevelse åt en drömtydare - undrar just vad utlåtandet skulle bli.

Det ska sägas att veckan var näst intill outhärdig på jobbet och på lördagförmiddag fick jag samtal som förtäljde att det var problem med det nya system vi implementrat under veckan som gick. Det hände massor av saker vi inte räknat med men dom flesta problemen reddes dock ut och fixades.
Därtill gick hela ekonomin åt fanders så i dagarna två satt vi, flera personer, med leverantören i örat via telefon och lade om våra konteringsregler som var en härva också den obeskrivlig.

Därtill utjobbad inte bara på jobbet utan även med den pågående renorveringen av vårt sovrum som av olka anledningar blev gigantisk i omfång när "väggen som inte fanns" uppdagades.

Nåväl, jag ansåg mig trots allt ha hanterat alla dessa motgångar på ett till slut helt acceptabelt sätt. Sände iväg ett fång tulpaner till vår leverantör efter minst 15 timmars telefonsupport och gick på fredagens kväll hem med en ganska så lugn själ....trodde jag!

I natt när jag somnade så satte det igång. Först drömde jag att vår programleveranatör (som jag för övrigt mailade till om lördagens problem på lördagens förmiddag - en aning svidande kritik måhända men inte utan anledning) ringde mig och sade att DET VAR INGET PROBLEM i lördags!
-Jasså, svarar jag. Det var alltså inte sant det som mina medarbetare ringde mig och berättade?
-Nä, just det.
Jag vaknade dyngsvett och ilsken som ett bi. Gick upp och drack lite vatten samt satt på toa en stund för att komma ifrån mardrömmen.

Går och lägger mig igen och drömmer:
Att jag helt plötsligt befann mig hemma hos min mamma (som ju inte finns bland oss längre ens) och att jag skulle ta mig via tåg till Stockholm för att gå en kurs.
Jag frågade mamma om numret till syrran för jag tänkte att hon skulle få skjutsa mig till tåget (det började här dra ihop sig för avgång).
-Nej, det har jag inte för hon har ju nyss flyttat så du får kolla i telefonkatalogen svarar min saliga mor.

DET VAR BARA DET att telefonkatalogen var omgjord och abbonenterna stod inte längre i bokstavsordning utan på något ostrukturerat vis som jag aldrig kom underfund med. Något i stil med att man måste känna någon granne för att kunna hitta den man sökte!? Jag fullkomligt slet upp sida efter sida i en lång stund innan jag gav upp.

Mina tankar var då på den busshållplats som låg alldeles utanför mammas våning och sade till mamma - jamen du, jag kan ju ta bussen som går härutanför.
- Ja, svarar mamma. Den går ju faktiskt raka vägen in till Centralstationen!
- Woow, vilken lycka! Har du något tidtabell då?
- Nej, jag brukar gå ut och ställa mig och förr eller senare kommer det en buss.....då vaknade jag igen. Genomsvett och helt galen av frustration.
...........
Eftersom klockan då redan hunnit slå 05.30 var det inte så mycket mer att göra åt den nattsömnen. Så med andra ord hoppas jag på en helt drömfri kommande natt eller åtminstone något mindre upprörande drömmar :-?

Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet. Alla tror att de har fått tillräckligt.

JAQUES TATI

Men jag undrar om just om drömmarna förtäljer sanning och förstånd?!

Skrivet av Angela Müller den 8 mars 2004 21:03 | Kommentarer (6) | Permalink

En aning lättad

Ja, så har då proffsyrkesmannen varit här och tittat på våra fula väggar. Men vi fick i alla fall godkänt för avrivandet av de gamla tapeterna:-)

I morgon kommer han och spacklar väggarna. Sedan ska det torka och så kommer han nästa gång på torsdag och spacklar igen.

På helgen kan jag måla taket.

På måndag kommer han och tapetsererar - man börjar känna sig lättad!
Phew!

Jag hade för aviskt att måla taket i dag men fick stränga order av proffsmannen att det inte var någon idé förrän spackelarbetet är klart.
SÅ vi fick en hel vanlig vardagskväll ledigt!!!
Nu ska vi se på TV - det känns som om det var en hel evighet sedan sist.

Eller som en klok man sade:

Min far lärde mig arbeta men han lärde mig inte att älska det.

ABRAHAM LINCOLN

Skrivet av Angela Müller den 8 mars 2004 20:03 | Kommentarer (4) | Permalink

7 mars 2004

Envetna som en lus på en tjärsticka

Sade alltid min salige mor. Ja, det får man vara om man ska komma vidare.
I dag har Woffegubben röjt undan alla "byggställningar" som behövdes för att bygga väggen samt inbyggnad av fönstersmygen - som alltså då är klara. Därefter har han på egen hand dragit ut tre lager av gammal matta. Nu roar han sig med att ta bort "peruken" som är det ludd och hår som sitter kvar från mattans underdel. Ett hästejobb!

Jag har varit och handlat och lagat mat och alltså inte varit särskilt delaktig i renoveringsarbetet med så mycket mer än glada tillrop då och då.

Kunde inte hålla fingrarna borta från en Citatbok som är med årets bokrea (i dag när jag var ute och handlade mat) och tänkte tillhandlahålla ett dito i min blog då och då.
Här kommer så det första som jag tycker kan passa alldeles utmärkt i renoveringstider som ju har inneburit en och annan överraskning (väggen som inte var någon vägg t ex):

Det är lätt men ibland nödvändigt att vara efterklok.

Lars-Olof Franzén

Skrivet av Angela Müller den 7 mars 2004 18:03 | Kommentarer (1) | Permalink

6 mars 2004

Uppåt väggarna

Ja, jo, nog är det där jag tillbringar min mesta tid just nu. Kunde väl aldrig ana att det skulle vara så jobbigt att skrapa loss gamla tapeter eller så har jag bara glömt det sedan sist (14 år sedan).

Nu har vi i alla fall tagit beslut om att vi tar hit en yrkesman som bredspacklar väggarna åt oss och har vi tur kanske han tapetserar också. Kosta vad det kosta vill men nu börjar krafterna ta slut och vi har mycket arbete kvar även när väggarna är klara.
Det skulle vara skönt att kunna koncentrera sig på det. Visserlligen har inte garderobsdörrarna kommit ännu men vi ska ju ha på ett golv också och dessutom fixa det utrymme som ska bli garderob.
Woffe har i dag fått upp en vägg mellan sov- och gästrum och just nu bygger han in en liten fönstersmyg som är helt onödig i sovrummet.

Och när vi väl är klara i sovrummet måste vi omedelbart renorvera gästrummet som nu har en ny vägg utan tapet och tre väggar med tapet :-)

Veckan har varit mördande på jobbet! Nytt system som inte var helt buggfritt kan man konstatera samt en massa strul med konteringsregler vilket ställt till med trassel i ekonomin som jag inte ens vet om vi reder ut ännu.
Nåja, nu tar vi en dag i taget och oroar oss inte i förväg!

Skrivet av Angela Müller den 6 mars 2004 19:03 | Kommentarer (4) | Permalink

3 mars 2004

Eftersom

Jag tillbringt dagen i världsmetropolen Växjö så blir det varken renovering eller någon vettig dagbok i dag.

Åkte 06.35 i morse och var hemma nyss....
Hemvägen var mjölktåget med inte mindre än tre byten innan slutdestination Göteborgs C alla detta i en isande vind som förde tankarna till Nordpolen. Hade jag inte varit vid medveteandet att det var Växjö, Avetsta, Nässjö samt Falköpings stationer jag stått vid i dag så hade jag inte tvekat en sekund om att det var Nordpolen!

Skrivet av Angela Müller den 3 mars 2004 20:03 | Kommentarer (2) | Permalink

2 mars 2004

Dagens chock....

För det första har det varit en sådan där helvetesdag på jobbet så jag inte hunnit gå på toa ens förrän klockan var hemgång. Och hemgången blev nästan två simmar senare än vad arbetstiden säger. Phew!

När vi kom hem fortsatte vi att röja så att vi kunde få ut garderoberna men det var lättare sagt än gjort. Det slutade med att vi fick fjäska lite med vår granne, som för övrigt är expert och då menar jag expert!

Håkan kom alltså in och det tog bara några futtiga minuter så hade han fått loss dom tre kolosserna. Jeezus!

Sedan kom chocken för när utrymmet blottades petade jag lite på väggen (längst in där garderoberna varit) och konstaterade att det svajade lite så jag gick in i gästrummet som ju då denna vägg gränsar till och vad upptäcker jag?
Jo, det är ingen riktigt vägg utan bara en tunna skiva masonit som har lossnat så totalt att tapeten inne i gästrummet sprack i bägge hörn och tavlorna satt på "tvären".

Vi visste visserligen att det stått tre likadan gaderober på motsatta sidan, alltså i gästrummet, men hade inte den blekaste aning om att den förre ägaren inte fixat en riktigt vägg då han forslade bort dem.

Som jag ser det nu så är det ett under om denna renorvering ens blir klar till Midsommar :-) Men jag är ju ingen expert - å andra sidan!
Det blir alltså till att bygga en "riktig" vägg in till gästrummet, som inte ens var med i denna renoveringsplan, innan vi kan gå vidare med det nya garderobsutrymmet. Suck! Och därpå måste gästrummet prioriteras upp vad gäller renorveringsobjekt...jojo!

Det är bara att åter konstatera att det inte alltid blir som man hade tänkt sig!

Skrivet av Angela Müller den 2 mars 2004 21:03 | Kommentarer (4) | Permalink

1 mars 2004

Det borde vara straffbart

Att samla på tusen och ett klädesplagg, skor och annat mysigt som kan rymmas i en garderob!

Fy det kommer att ta oss hela denna måndagskväll att bara tömma de tre garderober som ska bort!
Redan nu har jag fyra säckar, till den klädinsamling som så lägligt anländer i morgon, med kläder och skor till bättre behövande!

Och banne mig har inte advenstakarna kommit fram redan :-) Dessa har vi haft i två av överskåpen till garderoberna eftersom dom är i trä och inte klarar sig på vår vind då den är endera kall och fuktig eller varm och fuktig.

Ja, säg vilka överraskningar inte garderobstömmning kan ge!

Skrivet av Angela Müller den 1 mars 2004 20:03 | Kommentarer (1) | Permalink