« En aning lättad | Huvudsidan | Det är en viss skillnad »
8 mars 2004
Man kan ju undra
Jag hade en orolig natt med dålig sömn, var mest förbannad hela natten.
I drömmarna då. Det skulle vara intressant att få delge denna nattens upplevelse åt en drömtydare - undrar just vad utlåtandet skulle bli.
Det ska sägas att veckan var näst intill outhärdig på jobbet och på lördagförmiddag fick jag samtal som förtäljde att det var problem med det nya system vi implementrat under veckan som gick. Det hände massor av saker vi inte räknat med men dom flesta problemen reddes dock ut och fixades.
Därtill gick hela ekonomin åt fanders så i dagarna två satt vi, flera personer, med leverantören i örat via telefon och lade om våra konteringsregler som var en härva också den obeskrivlig.
Därtill utjobbad inte bara på jobbet utan även med den pågående renorveringen av vårt sovrum som av olka anledningar blev gigantisk i omfång när "väggen som inte fanns" uppdagades.
Nåväl, jag ansåg mig trots allt ha hanterat alla dessa motgångar på ett till slut helt acceptabelt sätt. Sände iväg ett fång tulpaner till vår leverantör efter minst 15 timmars telefonsupport och gick på fredagens kväll hem med en ganska så lugn själ....trodde jag!
I natt när jag somnade så satte det igång. Först drömde jag att vår programleveranatör (som jag för övrigt mailade till om lördagens problem på lördagens förmiddag - en aning svidande kritik måhända men inte utan anledning) ringde mig och sade att DET VAR INGET PROBLEM i lördags!
-Jasså, svarar jag. Det var alltså inte sant det som mina medarbetare ringde mig och berättade?
-Nä, just det.
Jag vaknade dyngsvett och ilsken som ett bi. Gick upp och drack lite vatten samt satt på toa en stund för att komma ifrån mardrömmen.
Går och lägger mig igen och drömmer:
Att jag helt plötsligt befann mig hemma hos min mamma (som ju inte finns bland oss längre ens) och att jag skulle ta mig via tåg till Stockholm för att gå en kurs.
Jag frågade mamma om numret till syrran för jag tänkte att hon skulle få skjutsa mig till tåget (det började här dra ihop sig för avgång).
-Nej, det har jag inte för hon har ju nyss flyttat så du får kolla i telefonkatalogen svarar min saliga mor.
DET VAR BARA DET att telefonkatalogen var omgjord och abbonenterna stod inte längre i bokstavsordning utan på något ostrukturerat vis som jag aldrig kom underfund med. Något i stil med att man måste känna någon granne för att kunna hitta den man sökte!? Jag fullkomligt slet upp sida efter sida i en lång stund innan jag gav upp.
Mina tankar var då på den busshållplats som låg alldeles utanför mammas våning och sade till mamma - jamen du, jag kan ju ta bussen som går härutanför.
- Ja, svarar mamma. Den går ju faktiskt raka vägen in till Centralstationen!
- Woow, vilken lycka! Har du något tidtabell då?
- Nej, jag brukar gå ut och ställa mig och förr eller senare kommer det en buss.....då vaknade jag igen. Genomsvett och helt galen av frustration.
...........
Eftersom klockan då redan hunnit slå 05.30 var det inte så mycket mer att göra åt den nattsömnen. Så med andra ord hoppas jag på en helt drömfri kommande natt eller åtminstone något mindre upprörande drömmar :-?
Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet. Alla tror att de har fått tillräckligt.
Men jag undrar om just om drömmarna förtäljer sanning och förstånd?!
Skrivet av Angela Müller den 8 mars 2004 21:14
Kommentarer
Nää jag dör vad jobbiga drömmar! Det där känner jag igen! En ständigt återkommande dröm på samma tema är att jag ska slå ett nummer på telefonen, men slår fel och fel och fel och fel om och om igen.... tills man bara villl explodera av frustration! :-D
Skrivet av: Anna den 8 mars 2004 23:06
Förvirrande men kul att läsa :) Har själv haft en del konstiga drömmar och alltid vaknar man i panik. Konstigt.
Skrivet av: Daniel Olovsson den 9 mars 2004 16:52
*Ler* Själv så kommer jag i princip nästan aldrig ihåg vad jag drömmer! Men det kanske är lika bra det! *Kram*
Skrivet av: Britt-Marie den 9 mars 2004 17:47
Anna> Ja, jag förstår vem du ärt dina konstiga drömmar i från :-) Kram Monstermamman
Skrivet av: Angela den 9 mars 2004 20:47
Daniel> Ja, visst är det förvirrande - man undrar vad det kan betyda?
Skrivet av: Angela den 9 mars 2004 20:48
BIM> Nej, det brukar jag faktiskt inte göra heller och skulle jag minnas någon gång så är det ändå bara en kort stund efter uppvaknandet. Märkligt! *Kram*
Skrivet av: Angela den 9 mars 2004 20:49