« Trollblom | Huvudsidan | Det finns inget »
7 mars 2009
Dagen
DET VAR TÄNKT ATT VI skulle sanera huset i dag efter en lång tids hårt arbete då det inte funnits tid för "normala" veckostädningar och undanplock...
Första morgontimmarna blev det dock lite arbete - hemifrån ska påpekas vilket alltid är något helt annat än att behöva bege sig in till stan. Och när Woffegubben slog upp sina ljusblå (jag vaknar alltid tidigare av någon anledning) så var det meningen att vi skulle påbörja den nödvändiga saneringen. Då ringde en god vän, som vi inte sett på länge, och ville komma på fika så det var ju ett bra mycket trevligare alternativ. Jag hann faktiskt ta bägge toorna innan så det åtminstone var fräscht och nystädat där.
Efter besöket drog Woffe runt snabeljohan och jag ägnade lite tid i tvättstugan men det blev inte den där riktiga saneringen som var tänkt men golvtvätt och nypiskade mattor - men vad gör det om hundra år?
Sedan fastnade jag här och är stum av beundran! Jag har nu läst alla inlägg från A till Ö och jag är otroligt imponerad och undrar varför jag beklagar mig över dåligt väder, att pannan måste bytas and you name it! Världen borde vara överbefolkade men människor som denna mamma och pappa!
Jag är stum av beundran över deras livsglädje! Det finns helt enkelt inte ord som är tillräckligt starka för att beskriva vad jag känner!
Skrivet av Angela Müller den 7 mars 2009 19:01
Kommentarer
Kanske en blogg som man borde kolla in alltså!?..
Skrivet av: Bim den11 mars 2009 19:44
Bim> Ja, jag är så imponerad över den här unga människans livsglädje och kärlek till sin lilla trollunge så jag blir grinfärdig varje gång jag läser.
Skrivet av: Angela den12 mars 2009 13:14