« Bara att konstatera | Huvudsidan | Pyrenéerna i dag »
21 februari 2009
För att inte stelna till helt och hållet
BESTÄMDE JAG MIG FÖR ATT gå ut och röra mig lite. Det var av nöd tvunget då varje rörelse är en plåga i dag. Ute var det väl inget väder att tala om - grått och "duggsnö" men plusgrader till skillnad mot i natt när jag kom och vi hade tio minus.
Det blåste lite snålt dessutom så jag sökte mig in i skogsbrynet för att få lite skydd. Det var ont om sol och gnistrande snöklädda granar och inte ett skidspår till skillnad från i går...
Men man får inte vara kinkig, huvudsaken var att jag fick lea upp mig lite. Det blev så när på en kvart två timmar och 7,5 km.
När jag kom hem var jag frusen och trött så det blev sängen en stund och den stunden blev änd till nu...20.00?! Ska bli intressant och se om jag somnar i natt ;-)
I morgon är det alpcyklig - den sista för säsongen. Nästa söndag är det som bekant Vasaloppet som gäller men nu på spiningcykel - det ska nog gå bättre än med skidor ;-)
Skrivet av Angela Müller den 21 februari 2009 19:58
Kommentarer
Strongt om du fixar att spinna i morgon!
Skrivet av: Bim den21 februari 2009 21:08
Bim> Det måste gå! Vill ju inte för allt smör i Småland missa sista träningstillfället ;-) Däremot ser det mörkt ut med att gå till gymmet. Det snöar fortfarande här och har så gjort sedan i morse ;-(
Skrivet av: Angela den21 februari 2009 21:32
Inget kan få träningsvärken att försvinna som lite rörelse! :)
Skrivet av: Anna den22 februari 2009 14:30
Anna> Så är det faktiskt. Jag kände mig utan tvekan en aning bättre när jag lufsat runt mina 7,5 km.
Skrivet av: Angela den22 februari 2009 14:49