« Jag kom i mål! | Huvudsidan | Den är på gång »

23 februari 2008

Längdskidor till salu

KOMPLETT LÄNGDSKIDSPAKET nästan oanvänt, har bara gått tre mil. Bra pris vid snabb affär!

Nej, jag skojar bara! Min kollega och jag spekulerade på vägen upp till Sälen att antingen blir det här en ny passion med skidåkning eller så sätter vi in en annons om bättre begagnat längdskidpaket till salu i tidningen efter helgen.

Jag har redan anmält mig till nästa år ;-) Jag kom visserligen inte ur sängen i morse, vilket det fanns vissa misstankar om redan i går, utan en rejäl kraftansträngning. Jag har träningsvärk som jag aldrig någonsin tidigare har upplevt och då tycker jag att nog ändå att jag varit med om det mesta i den vägen! Varje liten rörelse innebär att jag skulle vilja skrika högt och skulle jag behöva böja mig ner för att plocka upp något, ja då är det rösten som gäller för då får jag helt enkelt ropa på min livskamrat som får böja sig ned ;-)

Det var så himla härligt och jag hade en otrolig respons bland mina skidkamrater för att inte tala om när jag kom i mål, och dom hade travat runt där i timmar och väntat på mig, möts av en otroligt hejdundrande mottagning med heja- och hurrarop – jag får ståpäls bara jag skriver om det. En sådan respons! Och när jag sedan sitter i bussen, på väg till duschen, så ringer Steffanie och vrålar grattis i andra ändan och påstår att hon har en häftig morsa ;-) Det ni!

Men, jag ska väl börja från början…

08.00 i torsdagsmorse (21/2) var det samling utanför jobbet där ”vår” buss med chaufför skulle hämta oss och packning. Vi var ett 30-tal entusiaster från vår Friskvårdsförening. Allt från VD:ar, marknadsdirektör och vår personalchef till oss ”vanliga” som var en blandning IT-nördar, inköpare, journalister, marknadsfolk, grafiker och gud vete allt ;-) Ett helt underbart gäng som alla var förväntansfyllda. Vi hade dessutom ett par tre ”utbölingar” med oss som inte är våra arbetskamrater med dock i nära anslutning i vissa fall rent av ingifta;-) Dessa hade fyllt ut platser där det fanns avbokningar på grund av olika anledningar i sista stund.

1_bussen.jpg

Det blev hög stämning på bussen redan från start då vi hade ett helt supportergäng med oss som också stod för underhållningen. Lite lekar och tävlingar gjorde att vi knappt hann reagera innan vi var framme i Sunne där vi gjorde första stoppet för lite mat på Selma Lagerlöfs hotell i Mårbacka matsal…

2_selmalagerlofshotell.jpg

Vår alldeles egne proffsige researrangör (med rutig skjorta), Göran, hade ordnat allt perfekt. Det serverades pastabuffe vilket ju är en perfekt kolhydratladdning inför det som komma skulle…

3_researrangor.jpg

Mätta och belåtna är det så dags att dra vidare…

4_mattaobelatna.jpg

5_buschaffisen.jpg

Som sagt, vi hade lyxen att ha underhållare ombord som förgyllde vår resa. Här trollas det…

6_underhallare.jpg

Här visar en av ”utbölingarna” (vår kollegas käre make) upp sitt allra bästa leende…

7_glad.jpg

Nästa stopp var i Sälen när vi var nästan framme vid boendet. Det var nummerlapparna som hämtades ut av Göran och vi andra shoppade loss i Stadiums stora tält. Sedan var det bara runt hörnet innan vi framme vi boendet på Hemfjällsgården.

8_hemfjallsgarden.jpg

Vi var fyra ”tjejer” som delade ett rum och vi började genast inkvartera oss…

9_inkvartering1.jpg 9_inkvartering2.jpg

Vilket också innefattade att packa allt klart för morgondagen och där gällde det att tänka till så att rätt saker hamnade i rätt väska…

10_packbekymmer.jpg

Efter mycket ompackande hitan och ditan så var det dags att lämna in skidorna för vallning till vår vallexpert…

13_vallarexpert.jpg

Vandrarhemmet vi bor på var gemytligt och trevligt på alla sätt och vis. Utanför vårt rum var det ett gemensamhetsutrymme där man kunde sitta och småprata och ha det trevligt…

11_trivsamt.jpg 11_trivsamt2.jpg

Kvällens middag och serverades och vi samlade alla i matsalen…

12_middag.jpg

Klockan 23 hade reseledaren bestämt att vi skulle sova så det vara bara att krypa till kojs. Vi var dock lite busiga och låg och snackade en lång stund innan sömnen behagade infinna sig. Jag skulle gissa att det var lite nervösa nerver med i spelet också ;-)

Efter en god natts sömn och en rejäl frukost bestående av gröt, kokt ägg och allt man kan önska sig så var det dags att ge sig i väg till Oxberg där starten skulle gå. Alla var så fina i sina skidmunderingar med nummerlappar och allt…

14_nummerlappar.jpg

Väl framme blev det skidor ut och på…

15_framme.jpg

För att ta plats i startfållan. Vår start var 11.15…

16_startplatsen.jpg

Vi hade en strålande dag och visst ser det häftigt ut?

17_redo.jpg

Vi, min kollega Anki ovan, och jag lade oss till höger för där rekommenderades det att befinna sig om man inte åkte snabbt ;-)
När första nedförsbacken kom fick jag lite fjärilar i magen men hann inte tänka så mycket på vad som skulle kunna hända utan hade full koncentration på att inte ramla. Det gjorde jag inte heller och fick därmed blodad tand – det här var ju baggis! Tyvärr varade det inte så länge så några backar senare orsakade jag en rejäl seriekrock genom att jag kom i kapp en skidåkare framför mig i en rejält lång backe. Jag missbedömde helt enkelt och stakade på och fick sådan fart så när jag närmade mig tjejen framför mig hade jag ingen möjlighet att bromsa. Jag for rakt på hennes skidor så hon föll som en fura och jag med. Till råga på allt föll även skidåkarna i spåren intill så det blev en stor hög med liggande skidåkare i backen och en hel drös bakom som följde samma exempel. Alla ur högen reste sig dock och kom vidare så ingen skadade sig som tur var. Efter det blev jag nog lite nervös och spände mig så jag tror att några av omkullåkningarna helt enkelt berodde på att jag hade bestämt att jag inte skulle klara det. Vid två av värstingbackarna åkte skidorna helt enkelt av och blev burna nerför med mig gåendes ;-)

När vi kom till första kontrollen – Hökberg - efter en mil, som då hade tagit oss över två timmar (2.17.22), så började jag fundera på hur detta skulle gå? Här fick tyvärr min kamrat bryta då hon var alldeles blek i nyllet. Då hade vi båda stupat omkull i diverse backar och hon hade oturen att slå sig på samma ställe varje gång så det gjorde ont i hennes rygg vid varje stavtag.

Det var ju lite ledsamt att behöva dra vidare ensam eftersom vi höll ihop och helt plötsligt stod jag där alldeles ensam och övergiven ;-( Våra kamrater var säkert i mål redan då…

Nåväl, jag stapplade vidare och stundtals gick det riktigt bra. Vid nästa kontroll – Eldris - hade jag knappat in lite på tiden (4.09.22) och insåg att om det inte blev värre än så här så skulle jag nog ta mig i mål.

18_kontroll.jpg

Och det gjorde jag! Efter 5 timmar, 39 minuter och 35 sekunder var jag i Mora! Då hade mina stackars skidkamrater väntat i flera timmar på mig och gav mig ett mottagande som jag sent ska glömma!

Efter målgång fick man hoppa på en buss som körde till ett ställe där man kunde duscha och få på sig ”normala” kläder. Sedan körde bussen dig tillbaka och då hade Göran så snällt hämtat ut mitt diplom och tagit hand om mina skidor så jag kunde bara lugnt och fint sätta mig tillrätta i ”vår” buss för hemfärd.

Vi hade några trevliga timmar på vägen hem med allsång och egen musiker som spelade gitarr. Det ni…

19_underhallare.jpg

Alla sjöng för full hals ;-)

20_forfullhals.jpg

En helt fantastisk upplevelse! Jag tvekar inte en sekund över att göra om detta nästa år. Givetvis ska vi då, Anki och jag, se till att få tränat lite innan. Nu blev det tyvärr inte så detta året men vi är bägge smärtsamt medvetna om att det behövs.
Och Göran, vår researrangör, som jag vet har jobbat mycket och länge med att planera, boka och se till så att allt funkar är värd Månadens Ros! Allt har fungerat perfekt och jag har inte behövt bekymra mig för något. Därtill har jag fått min första skidmil i benen och två underbara dagar ihop med kolleger som inte pratat jobb en endaste minut ;-)

Vi var hemma vid två-snåret på natten och min snälle, goe färdtjänst (läs Woffe) kom och hämtade mig för vidare transport hem. När vi kom hem hade jag så mycket att berätta så han fick inte en blund i ögonen den stackaren ;-)

Dagens kloka ord blir:

Man kan inte säga att man inte kan förrän man provat!

Samt...Att smärta som upplevs efter träning bara är vekhet som lämnar kroppen ;-)

Skrivet av Angela Müller den 23 februari 2008 15:41

Kommentarer

Underbart blogginlägg! Härlig berättelse och härliga bilder! Tack för att vi fick dela din upplevelse med dig! Du är fantastiskt duktig som genomförde loppet! *KRAM*

Skrivet av: Bim den23 februari 2008 16:17

Bim> Tack igen! Det var så himla roligt och är värd varje "ond" rörelse i dag ;-) *Kram*

Skrivet av: Angela den23 februari 2008 16:23

Ett stort grattis till dig och bra kämpat.
Det blir att spinna Vasaloppet nästa vecka. Det kommer ju bli lätt som en plätt efter denna bedrift.

Skrivet av: Marie den23 februari 2008 16:43

Marie> Tack, det var himla kul! Att det kommer att gå lätt som en plätt kan nog diskuteras men det blir i alla fall lättare än att åka det med skidor ;-) Tänk dig nästan 6 timmar för tre mil - det blir 18 för nio mil ;-)

Skrivet av: Angela den23 februari 2008 17:06

Du är inget annat än galen morsan! :D Heja!

Skrivet av: Anna den23 februari 2008 17:39

Anna> Bättre med galen morsa än en tokig farsa ;-) Tack!

Skrivet av: Angela den23 februari 2008 18:10

Jag är så stolt över dig mammma!!!

Skrivet av: steffanie den24 februari 2008 08:41

Steffanie> Tack!!! Jag blir så glad över de orden! *Kram*

Skrivet av: Angela den24 februari 2008 20:03

Post a comment




Remember Me?