« Efter slappdag | Huvudsidan | För att komma i kapp »
5 november 2003
Nå, fru Müller
- Hur har dagen varit?
- Sisådär...bokat in några möten, hjälpt ekonomiavdelningen med alla rejekter dom får från bankgirot, varit på morgonmöte på IT-avdelningen, jobbat i kapp det som inte blev gjort i går eftersom jag var på tjänsteresa hela dagen, rensat lite kunder och annonser i Websystemet.
- Ja, men det låter ju som en ganska vanlig dag.
- Ja, det stämmer. Det enda ovanliga som hänt i dag är att jag smet lite tidigare som kompensation för en alltför lång arbetsdag i går.
- Jasså, vad säger din chef om det?
- Inte en aning och jag bryr mig inte heller :-) Jag tog tåget till Lerum för att "koppla av" på gymet en stund och på den resan hände något märkligt.
- Vad var det då som var så märkligt?
- Jo, jag träffade vår gamla sekreterare, numera pigg pensionär, som vi hade på Dataavdelningen som det hette på den tiden innan det blev IT-avdelning, och det var en lycka för vi var mycket goda vänner på den tiden. Numera umgås vi bara genom vykort som vi skickar till varandra på semesteresor. Detta trots att hon bor i grannbyn.
Nu bestämde vi dock att hon skulle höra av sig nästa gång hon var i staden så vi kunde äta lunch tillsammans.
Det ser jag mycket fram emot.
Och när jag berättade det för Woffe blev han alldeles till sig och ville prompt få följa med på den tilltänkta lunchträffen...jaja, vi får se hur det blir med den saken.
Gun, som hon heter, ville att jag skulle hälsa barnen så gott och det ska jag naturligtvis göra.
- Ja men det var väl en ganska givande dag då?
- Oh ja, det är mer än man kan begära av en helt vanlig onsdag.
Skrivet av Angela Müller den 5 november 2003 18:28
Kommentarer
*Ler* Vad kul att träffa en gammal arbetskompis! *Kram*
Skrivet av: Bim den12 november 2003 18:26
Ja, hon var och är en riktig pärla! *Kram*
Skrivet av: Angela den12 november 2003 20:31