« Vad finns att säga en dag som denna | Huvudsidan | Hur man än springer så kommer verkligheten i kapp »
13 september 2003
Inget blir sig någonsin likt
Men så här några dagar efter mordet på Anna Lindh och tårar i en aldrig sinande ström konstaterar jag ändå att den vackraste och finaste och mest imponerande minnesstunden av dem alla för Anna måste ha varit bönen i moskén på Södermalm.
Inte för att det var första gången en icke-muslim hedrades på detta sätt utan för de vackra ord som sades och sjöngs för Anna, så enkla men så rakt in i hjärtat rörande.
...vi ska berätta för våra barn om dig Anna....
Det rörde mig djupt.
Skrivet av Angela Müller den 13 september 2003 10:35
Kommentarer
*Kommer bara in och ger dig en kram...*
Skrivet av: Bim den13 september 2003 14:30
Jag är så glad och tacksam att du finns! Gela
Skrivet av: Angela Müller den13 september 2003 17:33
Jag fick stänga av teven för jag orkade inte med att smågrina hela dagen.
Det finns inte så mycket att skriva om det - orden faller platt. Men det berör.
Skrivet av: EvaP den13 september 2003 20:07
Ja, det är verkligen så. Det känns som om någon rört runt ordentligt därinne och det är svårt att få ordning på käsnlorna igen. 'Kram*
Skrivet av: Angela Müller den13 september 2003 20:26