« Nu återstår bara hemresan | Huvudsidan | Och nu är resan över »

10 augusti 2003

Kontrasternas dag

Färden genom Danmark blev något av kontrasternas färd med tanke på de fem länder vi nu besökt. Det har varit höga berg och djupa dalar samt Danmark då som är så platt det bara kan bli.
Hemresan tog sin början i dag strax före 10.00. Vi hann inte köra länge med riktning Flensburg förrän vi råkade ut för en Umleitung som det ju heter då man inte längre får köra på huvudvägen utan blir utanlurad på bonnvischan med vägar som med all säkerhet är asfalterade kostigar. Och anledningen ja, det var inte något väggbygge eller olycka eller annat av allvarlig karaktär utan en förbaskad cykeltävling…..
I bland undrar man? Där tvingades vi alltså ut på vischan med husvagn på dessa kostigar och det är ett under att vi någonsin kom fram till Flensburg och gränsen mot Danmnark för att en cykeltävling tycker sig behöva den ?riktiga? vägen bättre. Vi mötte en traktor när det var som allra smalast men han hade i alla fall möjlighet att svänga ut på åkern vid sidan av den så kallade vägen.
Resten av färden gick bra men vi satt som på nålar hela vägen och undrade vad för slags fordon vi skulle få möte med vid nästa tillfälle. När vi nådde Flensburg fick vi återgå till de normala vägnätet igen.

Som vanligt är vägen genom Danmark ganska tråkig och framför allt långtråkig men solen sken och vi var på väg hem så det fick gå an.
Vi landade vid 16-tiden i hamnen i Fredrikshamn och nästa färja går först 20.00 i kväll så nu sitter jag här och sammanfattar dagen.
Vi lagade oss lite middag, det är fördelen med att ha huset medsläpandes, och intog den med största njutning.
Här finns inte mycket att roa sig med så nu gäller det alltså bara att vänta och vänta. Men vi har å andra sidan varit på väg i tre veckor på dagen så dom sista timmarna ska nog gå dom också.

Woffe smällde huvudet i ett av husvagnsfönstren som vi precis hade öppnat för att få lite luft. DET gjorde ont – det såg jag och nu håller bulan i pannan på att sakta men säkert bli stor och blå. När ha därpå kom in och skulle duka för middagen och öppnade skåpet med glas blev han anfallen av ett antal glas i olika former, i plast då förstås, men ändå. Det är inte hans dag i dag så långt kan man med säkerhet konstatera! Några av snapsglasen hittade vi under bordet.
Efter middagen skulle jag, som ädelt tog mig an disken (papperstallrikar, plastbestick och engångsmuggar) slänga resterna och får då syn på ett snapsglas som hade smitit ut utan att vi märkt det och placerat sig snyggt på asfalten. Det såg så dråpligt ut så jag började skratta…men skratta först som sist. Just när jag visat Woffe hur roligt det såg ut hörde vi ett brummande ljud – en långtradare, som var lika tidigt ute som vi, kom precis in på det spår i jämte oss där snapsglaset låg. Woffe, den hjälten, kastade sig hejdlöst ut och hann precis fånga upp snapsglaset innan långtradaren hann mosa det :-)
En sådan hjälte man lyckats fånga va?

Om allt går enligt plan så anländer färjan 23.30 i Göteborg och sedan har vi bara en timma tills vi är åter hemma.

Skrivet av Angela Müller den 10 augusti 2003 17:21

Kommentarer

*SKRATTAR* Ser det framför mig, vilken räddning!

Skrivet av: Anna och puslingarna den10 augusti 2003 17:32

Ja, det var en heroisk insats och nu sover han sött som ett barn i den eviga väntan på färjan som ska ta oss hem. Kramisar

Skrivet av: Angela den10 augusti 2003 17:45

Stackars pappa!!! Synd att ni skall köra bil, han hade kanske behövt sig en snaps!

*kraaam*

Skrivet av: steffanie den10 augusti 2003 17:56

"Borta bra men hemma bäst!"

Skrivet av: Britt-Marie (Bim) den10 augusti 2003 18:33

Ja, det är skönt att ha något att längta hem till!

Skrivet av: Angela den11 augusti 2003 00:41