« Lilla Ila och Stora Boris | Huvudsidan | Fy farao vad trist »

14 augusti 2003

Barnen och kennelklubben har åkt hem

vovvar.jpg
Greta, Boris och Alice

Och nu är det så tyst i huset, inga steg med det karakterisktiska ljud som uppstår av klorna mot parketten hörs längre.

Det var lilla Alice, brun mellanpudel som snart fyller året och pigg som attan, vars förtroende jag till sist vann. I dag har hon till och med bjussat på en riktigt stor blöt puss över hela ansiktet inklusive glasögonen. Då gör det inget att men blir helt utan syn en stund.

Så lilla Ila som ingen kunde motstå. Hon har "hjälpt" mig trädgården hela tiden och nu har jag massor av "fina" små hål i gräsmattan att glädjas av :-) Och hennes päls mjuk som sammet!

I dag när barnen var ute på promenad med dom andra hundarna som orkar gå lite längre snodde hon min trädgårdshandske och hon var fullt medveten om vad hon gjorde för hon busade runt med handsken i munnen och så fort jag närmade mig så rusade hon vidare.

Ilabusan.jpg Ilabusan2.jpg

Så Boris förstås, som är min lille prins och den första riktigt stora, starka kärleken mellan hund och människa för min del. Han undrade nog varför jag helt plötsligt tog emot en hel kennel i "hans" Gråbo och varför jag lade ner både energi och lekande tid med ANDRA hundar. Lilla Boris du kommer alltid att vara den bäste den ende och den förste ur den synvinkeln, men det är ju så svårt att motstå när en en sådan överflöd av kärlek, kravlös sådan, bara rasar över en.

Greta då, jag hon är en riktig Lady och håller inte på med sådant där trams som dom andra vovvarna. Hon höll sig på sin kant och såg ut som om hon tänkte, när dom andra tre levde rullan som värst och inte en enda matta låg på sin ursprungliga plats, jaja dom blir säkert vuxna någon gång. Ranta runt på det viset när man kan ligga skönt i dubbelsängen och lilla huvudet värdigt på en ljusblå hemmasydd kudde!

Jo, tyst är det och alla mattorna ligger där dom ska och som sagt inga klor hörs längre trippande mot golvet. Och lilla Alice som bet mig med sina synålar till tänder i näsan.....

Anna har nu meddelat, från den kungliga huvudstaden, att dom alla har kommit hem väl och tågresan gick så bra med fyra superduktiga vovvar.

Skrivet av Angela Müller den 14 augusti 2003 23:04

Kommentarer

*Ler* Tyst och lugnt nu igen då! *kram*

Skrivet av: Bim den15 augusti 2003 17:54

Ja, och riktigt tråkigt faktiskt.

Skrivet av: Angela den16 augusti 2003 00:13