Angelas dagbok

Morgonkissar du inte eller? :-)

Kjell> Jodå, men när jag kommer till jobbet har jag avverkat 1 kilometer i simhallen så det har gått ganska lång tid sedan den var.

Det verkar som att du jobbar med med datorer eftersom det brukar vara sådana som inte funkar.

Kjell> Ingen dålig gissning må jag säga. Det är dessutom på en av Sveriges största dagstidning (nu förväntar jag mig rätt svar på vilken) som ska producera ett nytt ex. varje dag! Teknik är underbart - när det fungerar!

Nä det kan jag inte gissa. Om jag anstränger mig kanske jag kan se vilket kontor som ligger i närheten av ett badhus.

Jag är också i datorbranshen men är arbetslös. Jag och många med mig har problem att få jobb av en speciell anledning, att
inte ha lärt mig min kompetens i skolbänken utan genom arbete samt att inte ha rätt komtakter.

Det är så här att jag har jobbat med GIS, geografiska informationssystem, i 12
år och var rätt känd i GIS-sverige på 90-talet. Då kunde jag välja bland jobben.
Ryktet gjorde att jag fick jobb i Norge. När jag kom tillbaka 98 hade det
kommit en ny universitetsutbildning där man blir GIS-ingenjör. När det nu
annonseras lediga tjänster inom GIS skall man vara GIS-ingenjör. Trots att jag
har gjort det mesta inom branschen, även programutveckling och
forskning/undervisning på universitet inom GIS, kommer jag inte på
anställningsintervju. "Vi vill ha en som är utbildad", "Har man inte
utbildning blir man efter", "Den som fick jobbet har rätt utbildning", "Det var
ju inte en jägmästare vi tänkt oss när vi söker GIS-ingenjör", "Du har inte
rätt kompetens". I den stilen ligger svaren jag får. Att lära sig i jobbet
räknas tydligen inte. När jag berättat det för några av mina tidigare
arbetsgivare skrattar dom och säger "Du som kan det här bättre än de flesta!"
Ofta är det chefen som rekryterar och som inte vet vad GIS-arbetet innebär
eller vad medarbetarna gör och vad som krävs. Det är även facket som säger det
jag gav exempel på. När jag slutade som GIS-ansvarig på AssiDomän för att börja
i Norge skrev chefen en annons för att ersätta mig. Jag kände inte igen
beskrivningen på jobbet. Jag hade aldrig reflekterat över att söka det jobbet
för det såg ut att vara för svårt och det ställdes för höga krav som jag tyckte
jag inte klarade. Ändå var det en ersättare för mig de skulle ha. Nu har jag
sökt tjänster som jag tidigare haft men kommer ändå inte på intervju med
hänvisning till att de sökande har utbildning.
Jag tycker det är frustrerande at ha 7 års universitetsutbildning och skulle
kunna bidra till samhällets utveckling, men istället betalar samhället mig
a-kassa för att jag inte lärt mig yrke i skolan.

För att få jobb måste jag ha rätt kontakter. Många företag rekryterar på så sätt att de går igenom ansökningar och sorterar ut de med referenser som företaget känner till. Tänk då alla invandrare som måste ha svårt att ha fått kontakter. De får inget jobb trots lång utbildning. Många kallar det för diskriminering av invandrare. Då jag och många infödda svenskar har samma problem tror jag problemet ligger på ett annat plan. Arbetsgivare vill veta om personen är bra på att jobba, det finns inget verktyg att bedöma det, varför de hör med andra som haft den sökande anställd. Detta är arbetsgivarnas sätt att lösa problemet. Kanske det skulle hjälpa att få rätt person på rätt plats om arbetsförmedlingen kunde stå till tjänst med validering av förmågor.
Jag vill väcka frågan om att här finns ett problem som löses på fel sätt eftersom det kan ha feldefinierats. Kanske detta kan vara ett tips till artikel?