« Skulle simmat men... | Huvudsidan | Bokslut januari 2007 »
31 januari 2007
Tyvärr...
VAR DET INTE TENNISARM jag råkat ut för. Ja, jag säger tyvärr för då hade man kanske kunnat göra något åt det. Nej, det var något helt annat och jag kan knappt förklara men det finns en muskel som går genom baksidan av armen men just i armvecket går den genom till framsidan. Den muskeln är det som är boven i dramat. Farbror doktorn visade mig, mycket pedagogiskt, på en bild i en bok, och förklarade vilken muskel det var. Han konstaterade lätt att det inte var en tennisarm på grund av att smärtpunkten satt på fel ställe.
Det finns inget att göra åt detta förutom operation. Det blir det dock inte tal om ännu för skadan är för "liten". Det är först när smärtan går längre ned på handleden och motoriken i handen inte fungerar längre utan smärta.
Men, han rekommendrade mig att hålla upp med bicepsövningarna (på gymmet) ett tag, eller i egentligen alla övningar där armarna ingår, Men då kontrade jag och sade att då återstår ju bara benövningarna. Det höll han med om och sade att han själv skulle inte slutat på gymmet om han hade drabbats utan i första hand hoppa bicepsövningarna och sedan se om det funkade med resten. Han rekommenderade också att jag inte skulle böja armen!? Är det någon som har tänkt på i hur många situationer i vardagen man inte böjer på armen? Just det...det är nte många!
Nåväl, han ville att jag skulle börja med att gå till apoteket och köpa ett skydd och ha på armen så det blev svårt att böja den. Främst ska denna användas nattetid (jag sover alltid med böjda armar och har ondast på morgonen) så muskeln får en chans att läka till sig. Jag tänker använda den (mot min vilja) hela tiden så att jag kommer ihåg att inte böja armen och hoppas att detta ska påskynda läkningen. Det om detta!
Ja, sedan bytte han ut några av mina eviga mediciner som jag nu käkat i åratal för att han hade bättre att rekommendera. Bland annat den Parkinsonmedicin jag har- Madopark . Sedan har jag behandlat högerfotens tånaglar mot nagelsvamp i fyra år med någon sorts nagellack utan någon större framgång så nu fick jag tabletter istället. När jag hade läst bipacksedeln för dessa bägge mediciner, Sifrol - Parkinsonmedicin och Terbinafin Merck - nagelsvamp, blev jag nästan mörkrädd!
Men å andra sidan är det redan mörkt ute ;-)
Skrivet av Angela Müller den 31 januari 2007 20:04
Kommentarer
Gumman!
Håll ut!
Jag ska ta ett snack med du vet vem... ;)
Skrivet av: David den31 januari 2007 21:19
Vad tråkigt med armen, hoppas att det läker ut eller nåt..Kommer Woffegubben mata dig fortsättningsvis nu då - det blir ju svårt att äta själv om man inte får böja armen...*kram*
Skrivet av: Snurran den31 januari 2007 21:55
Vad konstigt med armen, varför har du råkat ut för detta? Alltså vad beror det på? STÖRSTA kramen!
Skrivet av: Anna och 20 tassar den31 januari 2007 21:58
Anna och 20 tassar> Vet inte men förmodligen är det väl överansträngning i något läge. Jag kan tyvärr inte minnas när det började - vet bara att det var längesedan...
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 09:51
David> Antingen är jag trög eller så har hjärninnehållet ramlat ner i armen (det kanske är det som gör ont) men jag fattar nada!?
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 09:58
Snurran> Som tur är är det vänsterarmen så jag får väl gå över till sked.
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 10:05
Angela> Vi tar det IRL.
Skrivet av: David den 1 februari 2007 10:54
Men mamma, menar du att du gått med ont i armen så länge? :-(
Skrivet av: Anna den 1 februari 2007 11:34
Anna> Ja och nej, det började då men så ont som jag har nu har jag inte haft hela tiden. När jag var i Brasilien t ex märkte jag bara av värken när jag joggade. Men det ska nog ordna sig.
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 12:16
Jättetråkigt att läsa om ditt onda. Det är ju, som du själv skriver, himla svårt att undvika att böja armen... Hoppas, hoppas, hoppas, att det blir bättre med skyddet och undvikande av böjning. *Kram på dig*
Skrivet av: Bim den 1 februari 2007 16:31
Bim> Man ska väl inte klaga egentligen för så frisk som jag är i själva verket ska man nog vara tacksam. Men det är svårt att inte böja armen och nu vet HUR svårt det är. Faktum är att vad man än gör så nog tusan böjer man armarna. Nåväl, det ska säkert ge sig. I dag har börjat stryka på Voltaren smärtgele och förhoppningsvis ska det hjälpa till lite. *kram*
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 20:16
David> Nu har jag kommit i kapp och fattar ;-) Tack!
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 20:17
Och förresten... Parkinson-medicin?!?
Skrivet av: Bim den 1 februari 2007 20:19
Bim> Ja, mot Tress Less Legs (myrkryp i benen). Låter allvarligare än vad det är men just Parkinsonmedicin är det enda som hjälper.
Skrivet av: Angela den 1 februari 2007 21:37
Okej. Tänkte bara att jag aldrig hade hört att du har Parkinson... Men då förstår jag. *Kram*
Skrivet av: Bim den 1 februari 2007 21:54
Åh nej vad tråkigt :(
Hoppas att det funkar med skyddet och att det gör mindre ont och inte sprider sig neråt i armen så du slipper op. Kniven är aldrig trevlig att få besök av.
Skrivet av: Petra den 2 februari 2007 21:29
Petra> Eftersom jag är enveten som en lus på en tjärsticka så ger jag inte upp. Skyddet är på nästan jämnt ;-)
Skrivet av: Angela den 2 februari 2007 22:16