« Astor och Rullande Stenar | Huvudsidan | Som om inget hänt »
8 september 2005
Promenad, kycklingköttbullar och pasta
I MIN GLÄDJE ÖVER att det inte var stegräknaren det var fel på utan mig så bestämde jag mig för att gå en bit hem från jobbet i dag. Jag stegade i väg 16.02 och 1 timma och 10 minuter senare var jag i Sävedalen där färdtjänsten hämtade upp mig för avfärd mot hemmet. På hemvägen avslöjade han dock att han tänkte ta vägen om byns snickare så jag bad att få avsläppt vid kyrkan där hemma vid och på så vis snek jag till mig ytterligare 1 kilometer. Totalt har jag nog traskat milen i dag.
Nåväl, väl hemma mötte mig det faktum att jag vi (läs jag) inte har någon färdig lunch för morgondagen. Så jag övervägde snabbt om jag skulle gå ut och göra slut på barkhögen eller om jag skulle fixa lunchlådorna?! Jag hade sådan tur så det började ösregna så det blev lunchen för morgondagen som i sig inte alls består av något märkvärdigare än kycklingköttbullar och pasta. Vi ska nämligen i morgon, efter gymet, ta med oss thaimat hem från restaurangen som ligger under gymet - var det tänkt. Det kräver dock att vi lyckas klara av gymaktiviteterna innan 20.00 för då stänger dom. Jag sade väl att vi bor på landet med stränga religiösa regler. Här ska det inte gås på några restauranger efter 20.00 på kvällen. Gud förbjude!
Samtidigt som jag kokte pasta och kycklingköttbullar planterade jag mina orchidebebisar (som inte är några bebisar längre) som jag köpte i Thailand när vi var där för över två sedan. Vi besökte en orchidefarm och dom sålde orchidéer som på flaska utan rötter. Man får ju inte föra med sig några växtligheter på rot hem från utlandet men ägarna till farmen hade fattat det här med tokiga svenskar som älskar orchidéer. Orchidéerna som såldes på flaska hade således inga rötter ännu utan satt i någon gelénäringslösning och skulle där stanna tills det började utvecklas rötter. Därefter skulle flaskan krossas och orchidesticklingarna placeras i regnskogmossa - ska inte berätta eller plåga mina få läsare med hur jag fick tag i den. I mossan skulle orchidéerna stå tills det började utvecklas rejäla rötter. Ja, för att göra en lång historia kort så är dom nu åter omplanterade i orchidejord.
------
Som tur är kommer min kära kollega tillbaka (från sin semester) på måndag så det nalkas snart en utekväll med pilsner så man inte slipper dö i maltbrist. Snacka om en hemsk död! Den kvällen ska både orchidéerna och stegräknaren får stå tillbaka! Jo, det var så sant - stegen stannade i dag på 22 572 i antal.
Skrivet av Angela Müller den 8 september 2005 20:14
Kommentarer
Dagen räddad. Tänk vad några siffror kan vara intressanta. Vad spännande att höra om "bebisarna". Ser fram emot när det är dags för porträtten.
Skrivet av: Lotta den 9 september 2005 07:15
Lotta> Det är så roligt att någon enda är intresserad av stegeriet! Ja, har dom överlevt resan hem och sedan mer än två år hemma så hoppas jag verkligen att vi ska komma dithän någon gång att en blomma visar sig. Men miljön är givetvis inte den rätta och förmodligen inte omsorgen heller så det åretstår att se ;-)
Skrivet av: Angela den 9 september 2005 08:13
Fränt med orkidé-bäbisar på flaska. Synd bara att jag skulle lyckas ha ihjäl en sån stackare inom loppet av ett par veckor :-/ Det finns en anledning till att jag inte har en enda växt här i Uppsala... :-)
Skrivet av: Lilla Mysan den 9 september 2005 18:32
Lilla Mysan> Ja men du har ju god hand med så mycket annat! Tänk om jag skulle försöka vara veterinär - gud bevare mig för de stackars djur som skulle drabbas av mig ;-O *Kram*
Skrivet av: Angela den10 september 2005 21:19