« En resas början och slut | Huvudsidan | Avsked »
12 juni 2005
Minnenas promenad
NÄR VI HADE AVNJUTIT en god middag som Renate fixade förstås så kände jag att jag ville ta ytterligare en tur. På något sätt känns det som om vi är här för sista gången och det känns sorgligt. Så många somrar vi tillbringat här när barnen var små och så många minnen som bubblar upp vart man än går.
Jag bestämde mig för att gå ner till byn Maasholm som är en riktigt mysig fiskeby. I den lilla viken Schlei brukar det finnas massor av svanpar, dock inte i dag tyvärr. Lite längre bort upptäckte jag ett par men dom var ganska långt ut och syns inte så bra på bilden men helt OK ändå.
På väg ner mot byn är det givetvis mest båtar men en och annan skönhet i växtriket kan också beskådas.
Som sagt båtar är det mest av både på land och i vattnet. Så här fint är det i infarten.
Men man kan ju göra något vettigt även av en båt ;-) Strandkorgen, vid sidan av båten, är också mycket typiskt för området.
Eller varför inte ställa den på högkant?
Den lilla söta kyrkan renoveras och här håller man på med tornet.
Allt är fint här till och med trottoarerna ;-)
Byn är en fiskeby med gamla traditioner och mysiga små gränder. Någon gång för länge, länge sedan har det tillhört Danmnark vilket man ju faktiskt kan ana på namnet Maasholm. Det låter mer danskt än tyskt.
Hamnen där fiskebåtarna lägger till.
Och allt som behövs för fisket.
En minnesplats för ”Ålefeskaren” pryder hamnen.
Efter yrkesfiskarna kommer hamnen för fritidsbåtarna. Här har svärmor och svärfars båt legat ända tills bara för några år sedan. Dom hade en svensk segelbåt, Rasmus 35.
Ännu fler dekorationer som pryder hamnområdet och som också förgyller det till den mysiga plats som det är.
Nu börjar jag min minnespromenad tillbaka och viker in på svärmors promenadstråk. Här har hon travat och gått många, många mil. Ofta i bister blåst och regn men det hindrade inte henne.
Det finns även ett fågelskyddsområde här vilket gör att det oftast är många fågelskådare i farten samt då förstås andra ”promenadörer”
Det är inte svårt att förstå att hon gillade att gå här.
Vägen kantas av nyponrosor i överflöd.
Och mycket annat vackert som detta blommande träd.
Här korsar jag över en äng, precis innan jag är ”hemma” igen. Det är inte utan att tankarna pekar åt Midsommar ;-)
Så avslutas denna minnenas promenad – jag är glad att jag gjorde det.
Dagens steg blev, tvärsemot vad jag trodde ganska bra, 17047.
Skrivet av Angela Müller den 12 juni 2005 23:23