« Efter en sömnlös natt | Huvudsidan | Resten »

27 juli 2004

Ögonblick räddade undan glömskan, del 2

JAG HAR nog alltid varit en ateist. Kan i alla fall inte minnas något annat.
När Steffanie kom i den ålder då det var intressant och lite kusligt att veta vad som hände när man dog så frågade hon förstås mig om detta.
Som den den grymt otroende, sakliga moder jag var svarade att när man dör så dör man och sedan är det inget mer med det.
Det var givetvis inget svar som var godkänt för ett litet barn. Men det förstod jag först långt, långt senare.
När Anna var liten tös så visades Mio min Mio på TV. Då förstod jag hur grymt jag hade behandlat min lilla snurpa och att det naturligtvis var så man skulle försöka beskriva döden för ett litet barn.
Jag kan än i dag få ångest över detta ögonblick då jag beskrev vad som händer när man dör för Steffanie.
Anna, som är sju yngre, fick en något klokare mamma.

Jag minns också ett härligt tillfälle då vi, barnen och jag, var ute och för att plocka blåbär. Vi tog oss upp till ett kalhygge en bit bakom scoutstugan, en bra bit att gå. Steffanie och jag plockade på men Anna tröttnade snart och hade fullt upp med små grodor som hon samlade i sin hink. Hon gick där och spekulerade och plötsligt, efter att hon en lång stund betraktat himlen, säger hon följande mening: ?Undrar just varför alla undrar om Gud finns, det är ju bara att ta en helikåpeter och åka upp och titta?. Vi fick oss ett gott skratt, Steffanie och jag.

När vi, efter några timmar, var på väg tillbaka till bilen för hemfärd och rensning av alla blåbären var Anna rejält trött på bär och grodor. Precis innan vi kom fram till scoutstugan fick jag syn på massor av härliga skogshallon som jag gärna ville plocka lite av. Anna blev jättegrinig och ville inte stanna en minut till så jag försökte övertala henne med att vänta en liten stund till så vi fick lite hallon också med oss hem. Då kan jag koka Drottningssylt sade jag. Men som sagt, barn som har tröttnat har tröttnat så hon svarade mig mycket grinigt:
- Jag vill inte ha någon Brottingssylt!

Skrivet av Angela Müller den 27 juli 2004 15:13

Kommentarer

*SKRATT* Åå jag tror jag minns den där dagen, visst fick jag med mig en groda hem? Brottningssylt! *skratt*

Skrivet av: Anna den27 juli 2004 21:55

Jo, den kom säkert med hem :-)

Skrivet av: Angela den28 juli 2004 08:31