« Latare går inte att bli | Huvudsidan | Gardasjön runt »

29 juli 2003

Hallandsåsen – Släng dig i väggen!

Vi lämnade alltså Innsbruck i dag runt 11.30-tiden och begav oss vidare mot Brennerpasset och därmed Italien.
En resa som satt sina spår kan jag lova. Ingen av oss har tidigare besökt detta land så givetvis var spänningen på högsta nivå.
Landskapet påminner mycket om Innsbrucks omgivningar men med den skillnaden att man odlar mer här. Längs hela vägen fanns vin- och äppelodlingar kilometer längs kilometer.

Vi stannade en gång på en rastplats och njöt av varsin glass samt den klassiska ?kissepausen? då förstås. Det var 31 grader varmt så glassen satt där den skulle!

Det gick nerför hela vägen från Innsbruck – helt otroligt med 28 mils nerförsbacke ;-) Smolken i bägaren är väl i så fall att man ju faktiskt ska hem så småningom och då med 28 mils uppförsbacke. Nåja, den dagen den sorgen.

Målet på vår första etapp i Italien var Gardasjön som vi läst och hört mycket av och numera kan jag bekräfta att det vi hört och läst är sant. Här är ljuvligt!

Gardasjön lär vara 5,2 mil lång och 1,7 mil bred så någon simtur rakt över blir det inte men ett dopp ska det väl bli.

Det var ett drama att komma på plats på den camping vi valt alldeles vid stranden av Gardasjön. Det började med att när man körde in stod en ung kille och stoppade oss vid lämplig markering. Han frågade om vi hade bokat och när vi svarade nej sade han att det är inga problem. Vänta bara en lite…
Efter en kort stund kom en annan ung kille i en elbil, som påminner om sådana där golfbilar, och bad oss att sitta upp. Vi skulle nu på en rundtur för att välja en plats. Jojo!

Vi valde ut en plats som vid första anblicken såg bra ut på alla sätt. Men när vi skulle få dit husvagnen uppstod vissa problem om man säger så. Efter flera försök att komma in på platsen från utgångspunkten gav Woffe upp och körde runt ett varv och kom från annat håll. Lika många försök den här gången tills det, som en gåva från Herren Gud, dyker upp inte mindre än fyra starka muskulösa unga holländare och undrar om vi behöver hjälp???
Ja tack, gärna det! Vid första försöket klarade vi inte av det trots dessa villiga unga män men så dök det upp en femte och en sjätte och till slut stod den där den skulle. Och vad upptäcker vi då…jo, cyklarna som sitter bak på, en för husvagnen anpassad, cykelhållare har hamnat så långt in i häcker som avgränsar ?vår? tomt med nästa så att få av dessa kan vi glömma. Detta börjar bli en följetong i 365 avsnitt….. I Innsbruck hamnade dom i en skidbacke och nu detta!
Inte nog med det, husvagnen står i sådant lut så det var stört omöjligt att få den någorlunda rak. Det innebär att spisen lutar så att smöret i stekpannan hamnar bara i ena ändan.

Men, vi är lika glada ändå (om nu någon skulle tro något annat) och jag lyckades steka potatis, som blivit över från gårdagen, och biff för Woffe samt något vegetarisk bestående av en panerad bit fylld med grönsaker till dagens middag. Jag ska inte försöka beskriva hur jag lyckades få alla potatisbitar stekta men det blev dom.

Nu sitter vi utomhus och bara njuter i 28 graders värme trots att klockan närmar sig 21.00. Vi har hunnit med att svalka oss med en välbehövlig dusch och en liten promenad runt området. Det är en enormt stor camping och i stort sett fullbelagd, vilket inte alls är svårt att förstå…jo förresten lite svårt eftersom priset ligger på över 300 kr/natt vare sig man har husvagn eller tält.

När vi ska sova i natt vet ingen hur det kommer att gå i detta lut som husvagnen står i. Förmodligen kommer jag att glida över på Woffe och då vet man aldrig vad som kan hända ;-)

Skrivet av Angela Müller den 29 juli 2003 21:20

Kommentarer

Godmorgon, oj oj vilken härlig läsning av dagboken, jag skrattade för mig själv när jag i fantasin såg dina potatisar i stekpanna, oh, du är fär härlig, hälsa din man att han banne har haft tur som fått en sån fru, MED MYCKET HUMOR: Kram/Monika

Skrivet av: Monika den30 juli 2003 08:17

Du är verkligen en rar människa du.....sanningen är att jag var den enda som blev över :-)

Skrivet av: Angela den30 juli 2003 08:53

*Ler* Jag måste hålla med Monika här ovanför! Jag sitter och småskrattar för mig själv varje gång som jag läser dina dagböcker! Du borde bli författare! *Kram*

Skrivet av: Bim den31 juli 2003 00:14