« Tillsammans - det låter väl fint? | Huvudsidan | Lyckan finns i ett ögonblick »

22 mars 2002

Å inga sneda nässlor från ruinens brant

Tog ett uppehåll med stavgången i går för att jag kände mig lite sliten och hade ont i ryggen.
Tänkte att om jag inte stavar en dag så känns det nog bättre i morgon.

Dagen började med att jag faktiskt vaknade när klockan ringde och upptäckte att jag hade sovit hela natten... Det var länge sedan, eller åtminstone sedan den förbaskade influensan hemsökte mig.
Nåväl, av naturliga skäl blev vi lite sena och jag lyckades få med mig hela vandrarutrustningen för planerad stavgång på hemvägen men sprang utan minsta misstanke ifrån våra luncher. Dom stod så fint där på diskbänken och har så gjort hela dagen.... Inte fick jag någon frukost med mig heller av samma anledning.

Å andra sidan var det full rulle redan när jag satte fötterna innanför dörren på jobbet så jag hann inte sakna den särskilt mycket. Har dessutom alltid en jätteskål med frukt ståendes på jobbet så det gick ingen större nöd på mig...

Vi gick således på lokal och åt lunch denna dag, Monsterpappan och jag. Inte helt fel det heller. Alltid gott med lite variation så inga tårar över detta lilla missöde.
När det var dags att dra från jobbet strax före 18 så kände jag att jag inte kommer att klara någon stavgång. Hostan har satt fart igen och det är ingen ?riktig? hosta utan den liksom tränger sig på och ändå finns det inget att hosta. Riktig förbaskade rethosta i ordets rätta bemärkelse.
Det ska väl ändå inte bli en helg till när man ska ligga utdeckad?
Det har jag inte tid med - måste sanera denna helg då vi får hem stora monsterbarnet.
Kan ju inte avslöja sig på detta vis?!

Skrivet av Angela Müller den 22 mars 2002 19:33