« Ett tungt, svårt och helt omänskligt beslut! | Huvudsidan | Kung Bore ger inte upp så lätt! »

20 februari 2002

Det är bara att gå på och låtsas som om man glömt

varifrån man kom......
I dag gick jag tredje dagen i rad hem från branbdstationen till Gråbo. Det är 7,5 kilometer och det har varit en isande vind hela veckan men i dag tog det nog priset.
Nåväl, så länge vi inte har Skånes snö så ska jag inte inte klaga - inte högljutt i alla fall!

Det känns fortfarande bra - trots att det är hård asfalt hela vägen.
Får lite träningsverk i vaderna dock, speciellt onsdag och fredag när jag simmat extra långt på morgonen.
Men det finns ju Tigerbalsam.
Lite kul är det och illa luktar det...vilket monsterkatten demonstrerar högljutt varje kväll emot.
Hon ligger som bekant i min säng och då oftast vid magen men när jag luktar Tigerbalsam från vaderna så ligger hon i samma höjd som jag har huvudet. I normala fall brukar hon på katters vis vika in svansen jäms med sin kropp men icke sa nicke - inte nu. Hon lägger den fint rakt över mitt ansikte och den hamnar givetvis precis ovan överläppen så vet man inte bättre kan man tro att jag lagt till med mustasch. Inte nog med det hon piskar med svansen också som katter gärna gör när dom är irriterade och visar tydligt att jag inte bör använda Tigerbalsam. Bara för det har jag i dag köpt en ny burk på apoteket i dag...haha.

Sedan har hon börjat med lite andra divalater. Eftersom Monsterpappan släpper av mig vid brandstationen som jag går ifrån är han av naturliga skäl hemma före mig med en bilburen hemfärd.
Då plågar hon livet ur honom tills han ger med sig och lägger upp ny mat till den lilla ladyn.
Det innebär att hon är både glad och mätt när jag kommer hem och har placerat sig sig i soffan jämte Monsterpappan.
INGEN ska tro att hon bekvämar sig med att komma och hälsa när jag anländer 1 1/2 timme senare,
Nejdå - hon ligger där och tittar på mig och tycks säga ?Du, jag behöver inte dig längre. Jag har redan fått mat och mina lådor är också rengjorda så ta du en sväng till med dina förbaskade kängor.....?

Jojo, men lägga sig i Monsterpappans säng det gör hon inte. Där går gränsen. Skulle hon bara komma på tanken så kommer en fot farandes som en oljad blixt så det är hon alldeles för smart för att ens försöka med. Nä, då duger man helt plötsligt.
Då ska man ligga där och lyssna på hennes klagolåt i minst en halvtimme.
I kväll ska jag ta extra mycket Tiberbalsam ;-)

Skrivet av Angela Müller den 20 februari 2002 21:03